Annons

En bete från en ullhårig mammut sticker upp ur permafrosten på Wrangels ö i nordöstra Sibirien.

Bild: 
Love Dalén

Nya rön om mammutar från rekordgammalt dna

Ett forskarteam lett av svenska forskare har lyckats analysera mammut-dna som är drygt en miljon år gammalt – ett nytt rekord. Analyserna förändrar synen på mammutarnas evolution och visar bland annat att den välkända nordamerikanska columbiamammuten egentligen var en hybrid – och att den ullhåriga mammuten troligen inte var ensam om att vara ullig.

Annons

Publicerad:

2021-02-17

Mammutarna brukar ses som istidens ikondjur. Men faktum är att de – i likhet med de övriga elefantdjuren, härstammar från Afrika. Därifrån vandrade de norrut och gav upphov till nya arter i Europa, Asien och Nordamerika.

Nu har ett internationellt forskarteam lett av svenska forskare lyckats analyserat dna från tre mammutar som hittats i Sibiren, varav två beräknas ha levt för mer än en miljon år sedan. Det är ett nytt rekord för analys av uråldrigt dna, det äldsta dna:t fram till nu kommer från en häst som levde för cirka 700 000 år sedan.

En ny sorts mammut

Analyserna bjuder på en rad oväntade upptäckter, bland annat en ny mammutsort. En av de tre mammutarna som ingår i materialet har tidigare bedömts vara en så kallad stäppmammut, en art som levde i Sibirien. Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik som tillhör Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet, menar att det är fel.

– Den verkar istället vara en tidigare okänd mammutsläkting som vi kallar Krestovka-mammuten och som också levde i Sibirien, för drygt en miljon år sedan. Fram till nu har man trott att det bara fanns en typ av mammut i Sibirien vid denna tidpunkt, stäppmammuten, säger Love Dalén som är huvudansvarig för den nya studien som har publicerats i Nature.

Krestovka-mammutens dna är unikt, men eftersom det än så länge bara finns ett exemplar av den här mammutsorten är det svårt att säga om det rör sig om en ny art eller inte. Men Love Dalén menar att det är troligt.

– Man kan nog jämföra detta med när forskarna i Leipzig hittade Denisovamänniskan med bara dna-analyser. Inte heller här kan de ju egentligen visa att det är en separat art.

Kan ändra synen på mammutarnas släktträd

De nya rönen förändrar synen på mammutarnas hela släktträd. En art som berörs är den så kallade columbiamammuten. Det var en riktig bjässe som vägde uppemot 10 ton, nästan dubbelt så mycket som en afrikansk elefant. Columbiamammuten levde på den amerikanska kontinenten och den rådande uppfattningen är att den härstammar från stäppmammutar som vandrade in i Nordamerika för ungefär 1,5 miljoner år sedan, via Berings sund. Den kanske största nyheten från de nya analyserna är att detta verkar vara helt fel, berättar Love Dalén.

 – Vi kan visa att den ikoniska columbiamammuten är en hybdridart (korsning reds. anm.) som troligen uppstod för drygt 400 000 år sedan, genom en hybdridisering mellan Krestovka-mammuten och den ullhåriga mammuten.

Det är känt sedan tidigare att den ullhåriga mammuten också spred sig till Nordamerika. Men den rådande uppfattningen är att det skedde så sent som för 100 000 år sedan. Även det verkar vara fel, menar Love Dalén.

– Det troligaste är att den ullhåriga mammuten kom till Nordamerika för minst 420 000 år sedan. Detta är något som vi nu startar en uppföljande studie om. Vi har fått mammutprover från Yukon som möjligen kan vara ullhåriga mammutar. De är 250 000 respektive 500 000 år gamla, vi ska göra dna-analyser på dessa prover och undersöka saken närmare.

Fler mammutar kan ha haft tjock päls

De nya dna-analyserna visar att även den ullhåriga mammutens evolution kan behöva omvärderas. Tack vare den sibiriska tundrans permafrost har man hittat flera välbevarade exemplar som visar att arten hade små öron och en tjock päls. Tidigare dna-analyser visar att arten också hade fysiologiska anpassningar till ett kallt klimat, bland annat en speciell sorts röda blodkroppar som också finns hos nu levande renar.

Den rådande uppfattningen är att den ullhåriga mammuten var den första mammuten som hade dessa tydliga köldanpassningar. Men de nya analyserna indikerar att merparten av anlagen också fanns hos stäppmammuten, som var den ullhåriga mammutens förfader.

– Det är alltså troligt att även stäppmammuten hade en tjock päls och merparten av de fysiologiska köldanpassningarna, och att den ullhåriga mammuten fick ärva dessa anlag.

Det faktum att det går att återskapa och analysera dna som är drygt en miljon år gamla visar att det finns bättre förutsättningar för att studera istidsdjurens evolution och artbildning än vad man tidigare trott.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.