Annons

Ellen Bushell och kollegan professor Oliver Billker forskar på myggor som bär på en malariavariant som smittar möss men inte människor. 

Bild: 
Mattias Pettersson

Slår ut gener i jakten på bättre malariamedicin

Genom att noggrant kartlägga malariaparasiten har Umeåforskare lyckats hitta flera nya angreppspunkter, som kan utgöra mål för nya och bättre läkemedel.

Publicerad:

2019-11-20

Malaria sprids via myggbett då parasiter överförs med myggans blodmål från en smittad person till en frisk. Sjukdomen är en stor dräpare, och årligen avlider mer än 400 000 människor i malaria.

För första gången har nu forskare på ett systematiskt vis analyserat malariaparasiten Plasmodiums olika livsfaser.

– Det vi har gjort är att slå ut olika gener för att förstå vad de har för betydelse, säger Ellen Bushell, parasitolog och gruppledare på Institutionen för molekylärbiologi, vid Umeå universitet.

Malariaparasiten växer till sig i levern

När en person blir stucken av en malariamygga lämnar omkring 100 parasiter myggans spottkörtlar och förs in i blodet, där de sedan tar sig till levern som fungerar som tillväxtplats.

Efter några dagar lämnar omkring 10 000 parasiter levern och invaderar de röda blodkropparna och då märks symtomen på malaria, som frossa och svettningar. I blodet fortsätter parasiterna att växa och bli fler tills de tas omhand av immunsystemet eller tills den drabbade avlider. 

pipett över provrör

Med den nya upptäckten hoppas forskarna att malariaparasiten ska kunna angripas redan i levern där den växer till sig och mångfaldigas, istället för som vid dagens mediciner som verkar först när parasiten har tagit sig till blodet.

Bild: 
Mattias Pettrsson

Parasitens arvsmassa innehåller totalt cirka 5000 olika gener och forskarna slog ut 1359 av dessa för att studera deras funktion. Det visade sig att 31 gener var helt nödvändiga för parasitens överlevad i leverstadiet.

– Här fann vi sju olika metaboliska vägar som krävdes för att de skulle kunna växa till i levern, säger hon.

En sådan väg var hur parasiten tillverkar och förlänger fettsyror, en annan hur de bildar så kallat aminosocker.

– När vi nu har identifierat dessa för parasiten nödvändiga processer, kan man tänka sig att skapa nya läkemedel som slår mot dessa vägar, säger hon.

Resultaten är ett nära samarbete mellan Umeåforskarna och två schweiziska forskargrupper i Lausanne och Bern och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cell.

Malariaparasiterna har börjat utveckla resistans

Ellen Bushell betonar att det är angeläget att ta fram nya sätt att slå mot malaria. Upptäckten av malarialäkemedlet artemisenin belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2015, men rapporter från bland annat Wellcome Sanger Institute som övervakar resistensutveckling visar att malariaparasiterna har börjat utveckla resistens även mot detta läkemedel, precis som skett mot det tidigare använda klorokin .

– Man har nu kunnat dokumentera resistens mot artemisenin i sydostasien, med dess ursprung i Kambodja, säger Ellen Bushell.

Här innebär de nya angreppspunkterna en ytterligare fördel. I levern befinner sig parasiten under några dagar och det är också inledningsvis ganska få parasiter. Det innebär att det är färre parasiter som kan utveckla resistens, jämfört med dagens mediciner som istället har sin verkan i blodet.

– I blodet finns parasiterna under lång tid och de är också miljontals, och har därför lättare att utveckla resistens, säger Ellen Bushell och fortsätter:

– Vi behöver nya malarialäkemedel akut och nu kan världens malariaforskare använda våra resultat för att försöka ta fram såväl läkemedel som vacciner. 

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.