Annons

Ett förkolnat naket korn från Jettböle på Åland daterad till 3000 f.Kr. 

Bild: 
Santeri Vanhanen

Stenålderns jägare odlade spannmål

Jägare och samlare i Norden bedrev jordbruk i liten skala, enligt en ny studie. Det ökar stödet för hypotesen att jägarbefolkningar lärde sig odling av de första jordbrukarna som kom till Norden.

Författare: 

Publicerad:

2019-05-28

Spåren efter jägarnas och samlarnas odlingar är mycket få och mycket små. Men en studie gjord av forskare vid bland annat Helsingfors universitet och arkeologer i firmorna Arkeologerna och Arkeologikonsult mer än fördubblar underlaget för analyser av sådana fynd jämfört med vad som funnits tillgängligt tidigare.

Materialet från Mellansverige och Åland består av sädeskorn som hittats på boplatser, några inbäddade i keramik. Det rör sig i de flesta fall om få korn, men den samlade mängden ger ändå en bild av att jägarna och samlarna i den så kallade gropkeramiska kulturen odlade själva och inte bara bytte till sig säd av jordbrukare. Det handlar främst om nakenvete, emmer och korn

Diskussionen har pågått länge, men nu anser studiens huvudförfattare Santeri Vanhanen, doktorand vid Helsingfors universitet och paleoekolog vid Arkeologerna, att teorin om egen odling har stärkts kraftigt:

– Förut fanns det så få daterade sädeskorn att de kunde förklaras bort. Men nu har vi så många lokaler och dateringar att det är klart att man odlade växter under hela den gropkeramiska tiden.

Gropkeramikerna dyker upp i det arkeologiska materialet omkring 3 300 före vår tideräkning, under den så kallade bonde-stenåldern, eller neolitikum. De levde längs Östersjökusten och livnärde sig på fisk, sjöfågel och framför allt säl. De har setts som utpräglade säljägare och haft små möjligheter att odla på skär där de jagade.

Men kvartärarkeologen Jens Heimdahl har tidigare visat att det funnits nog med utrymme kring många boplatser – och dessutom hittat tröskningsrester. Det innebär egen odling och inte att man fått säden i byteshandel.

En malsten från den gropkeramiska boplatsen Glamilders på Åland.
Bild: 
Jenni Lucenius

– Den här studien bekräftar bilden av en självständig spridning av jordbruket till skärgårdsmiljön, säger han.

Den gropkeramiska kulturen uppstod i kontakten mellan olika kulturer, som snörkeramiker, den nordligare skifferkulturen och trattbägarkulturen – de första jordbrukarna på våra breddgrader, som nådde Mellansverige för omkring 6 000 år sedan. Det blev ett utbyte mellan grupperna, av varor, tekniker och gener.

Sedan försvann gradvis spåren av trattbägarkulturen från Mellansverige, ett par tusen år före vår tideräkning, medan gropkeramikerna fanns kvar. Teorin om att grupperna levt opåverkade av varandra sida vid sida håller inte, anser Santeri Vanhanen.

– Grupperna måste ha haft tät kontakt eftersom gropkeramikerna hunnit lära sig odling. Det finns många likheter mellan kulturerna, men också skillnader. Det sker en sammansmältning av de två kulturerna, och då har i regel jordbrukskulturen blivit rådande på de flesta platser i Europa. Men här blir det fångstkulturen, kanske för att det är så långt norrut, säger han.

Och kanske beror trattbägarkulturens reträtt på att temperaturerna i Norden sjönk något efter en varm period som hade en topp för cirka 6 000 år sedan. Skillnaden var inte dramatisk, men kanske tillräcklig för att försämra förutsättningarna för odling.

– Eller så kom det influenser från öster. Kanske försökte man med olika typer av jordbruk. I Finland tycks man ha försökt många gånger utan att lyckas. Det blev ofta missväxt – man kan ha saknat någon metod, eller så passade inte grödorna klimatet, säger Santeri Vanhanen.

De korn som arkeologerna funnit på Åland är över 5 000 år gamla och också de äldsta som har hittats i Finland. Studien publicerades i tidskriften Scientific Report.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln: