Annons
Planeten Saturnus kant, en del av ringarna,och en mycket liten måne.

Ringarna är enorma jämfört med den lilla månen Mimas, som är knappt 400 km i diameter. Ändå har Mimas mer än dubbelt så stor massa som ringarna.

Bild: 
NASA/JPL-Caltech/Space Science Institute

"Vi har tur som kan se Saturnus ringar"

Nya studier tyder på att ringarna kring Saturnus håller på att försvinna. De är dessutom ganska unga.

Författare: 

Publicerad:

2019-02-05

Planeten Saturnus är en slående syn med sina karakteristiska ringar. Ringarna går att se från jorden i ett ganska enkelt teleskop, och dokumenterades redan av Galileo Galilei på 1600-talet. Men nu pekar flera studier på att ringarna bara är en tillfällig formation.

– Det finns minst två processer som gnager på ringarna, säger planetforskaren Henrik Melin som forskar om planetatmosfärer vid universitetet i Leicester i Storbritannien.

Den ena processen har varit känd länge: elektriskt laddade partiklar som följer magnetiska fältlinjer från ringarna ned till delar av planeten mellan ekvatorn och polerna. Rymdsonden Cassini visade mer nyligen att det dessutom finns ett regn av elektriskt neutrala partiklar från ringarna, som faller ned vid planetens ekvator.

Som sitt sista uppdrag 2017 fick Cassini flyga nära Saturnus och genom ringarna. Då kunde forskarna för första gången få direkta mätningar av ringarnas täthet. Det visade sig att de var tunnare än man tidigare har trott.

Henrik Melin var med om att göra en beräkning som publicerades i slutet av 2018, som visar att de olika regnen av partiklar förmodligen kommer att utplåna ringarna så att de är i stort sett borta om ungefär 300 miljoner år. Men det finns stora osäkerheter, och en annan forskargrupp uppskattar ringarnas fortsatta livslängd till mycket mindre än så, bara några få miljoner år.

Ringarna kommer alltså att försvinna så småningom. Det finns tecken som tyder på att de inte heller har funnits särskilt länge. En forskargrupp har nyligen räknat ut att ringarna bildades för någonstans mellan hundratusen och som högst 150 miljoner år sedan. När dinosaurien Stegosaurus vandrade på jorden fanns troligtvis inte ringarna ännu. Eller som Henrik Melin säger:

– Om Saturnus hade varit en 30-åring hade ringarna varit ett år.

Ingen vet riktigt hur ringarna uppstod, men det verkar troligt att det är en ganska vanlig process. Jätteplaneterna Jupiter, Uranus och Neptunus har nämligen också ringar, som kanske har varit lika stora som ringarna kring Saturnus.

– Vi har ganska tur att vi lever just när vi kan se Saturnus ringsystem, säger Henrik Melin.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln: