Annons

Redan vikingatidens människor var en genetisk mix av folk från olika delar av Europa, visar den hittills största dna-studien på begravda människor från perioden. Störst genetisk variation fanns i Danmark, på Gotland och Öland. Bilden visar en vikingatida grav på Gotland och amatörarkeologen Johnny Wallin.
Bild: 
Mats Karlsson

Vikingarna – en blandad genetisk skara

Vikingarna var inte bara långa blonda nordbor. De var en mix av människor från hela det vidsträckta område där vikingarna handlade och härjade, visar en stor dna-studie.

Annons

Publicerad:

2020-09-18

Studien som letts av den danske dna-forskaren Eske Willerslev visar att de nordbor som for i viking inte bara spred sina gener i alla väderstreck – de tog också in gener. Och inte nog med det. Analyser av 442 individer visar att en del som deltog i vikingafärder också kom från fjärran.

– Det rimmar väl med de diskussioner som länge funnits bland arkeologer och stärker vad vi tänkt oss men inte kunnat bevisa. Det visar tydligt på komplexiteten, att identiteten viking inte är genetisk, utan kulturell, säger arkeologen Charlotte Hedenstierna Jonson vid Uppsala universitet, verksam i projektet Vikingafenomenet, och en av flertalet svenskar som medverkat i studien.

De 442 individerna som studerats levde från stenålder till 1600-talet, men forskarna har lagt tonvikten på vikingatid.

Bland de genetiska markörer som analyserats finns hårfärg och längd, men bara analysen av pigment gav tydligt resultat, även på vikingatiden var många i norden mörkhåriga och hade bruna ögon.

Flertalet levde som bönder

Mixen med utomnordiska gener har skett i ett antal vågor redan långt tidigare. Studien visar att det genetiska utbytet med områden söderut och österut ökade under senare delen av järnåldern för att kulminera under vikingatiden.

Studien, som är den första i sitt slag, kompletterar den bild av vikingen som trätt fram ur historiska källor som härjare och plundrare, men nyanserats av ett växande arkeologiskt material. Det visar att bara en liten andel av befolkningen gick i viking, medan resten var vanliga bönder.

Studien ger även inblickar i enskilda individers öden. Nya analyser har gjorts av kvarlevorna efter nordbor som år 750 stupade i strid på ön Ösel i Estland och begravdes i sina skepp. De visar att fyra av dem var bröder, begravda sida vid sida i ett av skeppen. Tidigare analyser har visat att de kom från Mälardalen och var högättade, utifrån fina gravgåvor.

– Det ger oss nästan en personlig relation till dem. Vi ser vilka det var som rörde på sig, att det inte var alla utan vissa familjer och bygder, säger Charlotte Hedenstierna Jonson som tillsammans med kollegan Neil Price bidragit till studien med tolkningar av resultat.

Vikingarna reste i alla riktningar

Studien bekräftar den gängse bilden av att danskar främst rörde sig åt syd-sydväst till bland annat England och Frankrike, norrmän västerut till Skottland, Irland och Island, medan svearna for österut till Finland, Baltikum och Ryssland. Men det var inte ristat i sten – studien visar att även danskar for österut och svear västerut.

Störst genetisk variation fanns i Danmark och på Gotland och Öland, som hade mest handelskontakter. Södra och sydvästra Sverige var mer genetiskt likt det danska området än Mälardalen. Det visar bland annat analyser av gravar vid Varnhems kloster i Västergötland.

– Variationen är stor också här. Det var inte en isolerad och homogen bygd, som man kan tänka sig med en storgård långt inne i landet. Det har kommit till människor i olika invandringsvågor genom tiderna, säger arkeologen Maria Vretemark som lett utgrävningarna i Varnhem och medverkat i studien med genetiskt material från omkring 30 gravar. 

Vikingatiden växer

Nya upptäckter visar att vikingatiden började tidigare än forskarna hittills har trott.

2019-02-07

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.