Flyktinghistoria till debatt i Danmark
Amnesti eller inte? Vad som är mest humanitärt ifråga om de apatiska flyktingbarnen är inte skrivet i sten. Hur kommer eftervärlden att döma Sveriges agerande? Historien brukar ses som ett verktyg för att förstå samtiden bättre, men inte heller för vår ”eftertid” behöver den nuvarande asylpolitiken framstå i ett förklarat sken. Historisk kunskap är sällan en gång för alltid given, snarare är den en process. Rätt idag kan vara fel i morgon. Det framgår tydligt av en pågående debatt i Danmark om de runt 250 000 tyska flyktingar som strömmade till landet under andra världskrigets slutskede. De isolerades i baracker, tillgången på mat och kläder var knapp. Ett år senare var drygt 13 000 döda, de flesta barn. Till de höga dödstalen bidrog också hållningen bland danska läkare att inte behandla sjuka flyktingar. Under flyktingarnas uppehåll i Danmark ifrågasatte enstaka journalister hanteringen. Men med tiden förvandlades kapitlet om flyktingarna till något av en jubelhistoria. 1987 konstaterade en forskare att ”Aldrig har ett land behandlat sina tidigare fiender så väl som Danmark”. Nu svänger pendeln igen: Det inträffade var en humanitär katastrof betingad av ett utbrett etniskt hat mot tyskarna, hävdar läkaren Kirsten Lylloff i en ny avhandling (se intervju med Lylloff i Universitetsavisen och artikel i Historisk tidskrift). Inte sedan pesten har så många personer inom en särskild grupp dött på så kort tid, lyder ett av hennes argument.Vad blir nästa steg i den danska historieskrivningen? Och i den svenska samtiden?
