Grattis Darwin, men vart ska vi nu?

Evolutionsteorin har gjort en fantastisk resa. Det borde vara en idéhistorikers våta dröm att få gräva sig ner i det virrvarr av olika förklaringsmodeller, experimentella och statistiska metoder som utökat vår förståelse om livet så mycket. Smaka bara på begrepp som bioinformatik, astrobiologi och funktionell genomik…När Charles Darwin och Alfred Russel Wallace formulerade grundhypoteserna för mer än 150 år sedan baserade de sina idéer på mönster bland de observationer som de själva gjort; det kunde vara fågelarters utbredning och variation, lagerföljden av fossil i berggrunden eller de märkliga arter som finns på isolerade öar långt ute till havs. Efteråt har teorins vetenskapliga innehåll byggts ut något ofantligt. Med hjälp av experiment har den nästan bortglömde Göte Turesson visat vilken ärftlig variation som finns inom arter, och hur variationen är kopplad till växtplatsens levnadsbetingelser. Med experiment på bananflugor har evolution skett i provrör och e-kolvar (ett modernt exempel är Mery & Kawecki). Idag har liknande experiment utförts på mikronivå med RNA-molekyler (Lincon & Joyce). Det ligger väldigt nära livets första stapplande steg här på jorden, för drygt 4 miljarder år sedan. Trots att jag kallar mig själv för evolutionär växtekolog så tycker jag att det är följande tre fält som är mest spännande inom biologin just nu: (1) Återskapandet av livets första tillblivelse (genom RNA) i laboratoriemiljö, (2) förståelse för den lång- och kortsiktiga fördelen med sexuell reproduktion, och (3) de genetiska och biokemiska mekanismer som ger oss ett medvetande.Allt är inte upptäckt. Det finns en hel värld därute att undersöka, så det finns gott om plats för nya Darwin och Wallace som vill undersöka världen!