Kan Ohly kräva kommunistjournalist?

Läser att DN-intervjun med genusforskaren och politikern Tiina Rosenberg föregicks av kravet att intervjuaren skulle vara ”engagerad” i HBT-frågorna.Man kan förstå att Tiina Rosenberg efter veckor av påhopp ville ha en positivt inställd journalist – men var går gränsen för välvillig och ”ödmjuk” journalistik: om Lars Ohly vill ha en intervjuare som är ”engagerad” i kommunismen, eller om exempelvis någon av sidorna i Gillbergkonflikten krävde en journalist på sin sida?