Medveten manipulation av klimatet
En global dimma av svavelpartiklar i stratosfären, reflekterande sköldar i rymden, fartyg som sprejar havssalt – idéerna kring hur vi skulle kunna kyla klotet är många. Fast farliga!
Forskning om ”geoengineering”, eller medveten manipulation av klimatet, har under lång tid varit mer eller mindre tabubelagd. Men för drygt tre år sedan blev ämnet rumsrent igen genom en artikel i tidskriften Climatic Change författad av [Paul Crutzen](http://www.fof.se/tidning/2009/3/mot-paul-crutzen-hela-livet-i-hetluften), atmosfärsvetenskapens enda nobelpristagare (frånsett IPCCs fredspris), och på den [nordiska aerosolkonferensen i Lund](http://www.nosa2009.lth.se/) i förra veckan fick jag för första gången på allvar höra diskussioner om geoengineering både under och mellan föredragen. Borde vi ens fundera i den här riktningen?
Crutzen menade att den internationella politikens åtgärder för att motverka global uppvärmning var så misslyckade att tanken på att avsiktligt försöka kyla jorden föreföll allt mindre galen. Galen är den dock fortfarande. När människan tidigare i historien tagit till den här typen av kreativa lösningar för istället för att angripa problemens kärna har det ofta fått oönskade och ibland katastrofala bieffekter.
I den del av forskarvärlden där jag tillbringar min tid när jag är på arbetet (just nu är jag dock mest föräldraledig), talas det nästan enbart om de rent naturvetenskapliga för- och nackdelarna med olika metoder för medveten kontroll av klimatet. Därför kan det vara värt att nämna några av de svårigheter som geoengineering ställer till med ur rent politisk synvinkel.
Själva forskningen om metoder för klimatkontroll kan äventyra utsläppsförhandlingarna. Varför åtgärda växthusgasemissioner när vi kan motverka deras effekter med andra medel?
Men då uppstår nästa fråga. Vem ska kontrollera klimatet? Under den tidigare nämnda konferensen lär en amerikan ha sagt att det antagligen slutar med att USA tar på sig ansvaret för att kyla jorden. En stormakt måste det förmodligen vara eftersom ingen annan lär ha ekonomisk förmåga. Fast hur blir det när en ensam supermakt kontrollerar temperaturen för resten av jorden? Vad tycker exempelvis Kina om att USA påverkar deras miljö? Och vem bestämmer vad som är rätt nivå? Effekterna av geoengineering kommer inte att fördela sig jämnt över planeten. Tillräcklig temperatursänkning för Afrika kanske blir för mycket för Ryssland.
Har väl geoengineering påbörjats måste det dessutom fortgå pålitligt under hundratals år. Är världen kapabel att upprätthålla ett kostsamt, instabilt mastodontprojekt under så lång tid? I den händelse våra avkylande åtgärder plötsligt upphörde blir situationen värre än den skulle varit om vi aldrig hade börjat. Då får vi en snabb temperatursvängning istället för en gradvis och naturen berövas den chans till anpassning som den annars skulle haft.
Nej, någon vettig nödbroms för den globala uppvärmningen finns inte. Det är säkrare att hoppas på internationella överenskommelser för begränsning av växthusgaserna – även om processerna går med en vansinnigt frustrerande tröghet.
