Ovetenskaplig vargjakt

Publicerad

Debatten kring den nyligen avslutade vargjakten har inte bara varit inflammerad utan också förvirrad. Många kan ha fått intrycket att inaveln hos den svenska vargpopulationen motiverade jakten. Det är i så fall ett gravt missförstånd, vilket har påpekats av bland annat professor [Hans Ellegren vid Uppsala universitet](http://www.sr.se/cgi-bin/international/artikel.asp?Artikel=3348972), professor [Erik Svensson vid Lunds universitet](http://biologyandpolitics.blogspot.com/2010/01/andreas-carlgrens-populationsgenetik.html) och [Olof Liberg](http://www.dn.se/nyheter/sverige/inavel-hos-fa-av-de-skjutna-vargarna-1.1025971), koordinator för vargforskningsprojektet Skandulv. Vargpopulationen är inavlad, men jakten minskar inte inaveln.

För att minska inavel bör man göra två saker; öka populationsstorleken och möjliggöra för invandring av individer som inte är närbesläktade med populationen i fråga. En stor population ökar chansen för att invandrarna ska kunna sprida sin unika genetiska variation på ett effektivt sätt. Tillsammans ökar detta chanserna för en livskraftig vargstam i Sverige, men enbart en stor population, eller enbart nya invandrade vargar gör framtidsutsikterna för de svenska vargarna betydligt mer osäkra.

Det förekommer negativa effekter av inavel i den svenska vargpopulationen. Det främsta uttryck det har tagit sig är små kullstorlekar jämfört med vargpopulationer med mer genetisk variation. Dagens biologi är inte tillräckligt raffinerad för att inom ekonomiskt rimliga ramar kartlägga vilka genvarianter som orsakar dessa inavelseffekter. Det finns alltså ingen verklig möjlighet att ta blodprov från vilda vargar för att därifrån välja ut vilka som skulle avlivas. Dessutom måste man komma ihåg att fritt levande vargar som är kapabla att själva hitta mat knappas kan räknas som [sjuka](http://www.dn.se/nyheter/sverige/inavel-hos-fa-av-de-skjutna-vargarna-1.1025971). Det bästa sättet att minska inaveln är därför att lämna över det hela till vargarna själva. I den vetenskapliga forskning ([Vilá med flera 2002](http://www4.nina.no/skandulv/SKANDULV%20NEW/Publikasjoner/English%20pdf%20files/Rescue%20of%20a%20severely%20bottlenecked%20wolf%20population.pdf), [Hagenblad med flera 2009](http://www.ingentaconnect.com/content/bsc/mecol/2009/00000018/00000007/art00004)) som bedrivits på de svenska vargarna finns det nämligen antydningar om att vargarna själva undviker att para sig med nära släktingar.

Det enda som från naturvårdshåll kan motivera vargjakt är rent socialpsykologiska argument. Förhoppningen är att vargjakten ska öka förståelsen för att det finns varg i Sverige. För oss som tycker att det är viktigt att bevara den biologiska mångfalden i Sveriges natur är det därför bara att hoppas att vargen klarar av att överleva trots vargjakten. Den övervägande risken är nu att samtidigt som allmänhetens attityder mot vargen möjligen blir mer positiva så kommer vargen med tiden åter igen att utrotas från Sverige.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor