Annons

Kattrasen Turkisk van har en hög grad av ärftlig aggressivitet, men kanske inte just den här individen.

Bild: 
Getty images

Katters personlighet kartlagda

Finska forskare har undersökt graden av ärftlighet för en rad beteenden hos olika kattraser. Analyserna visar att rasen Turkisk van är mest aggressiv mot både människor och katter medan Brittisk korthår är foglig men också skygg. Rasen Korat är sällskaplig, Cornish rex superaktiv och de orientaliska kattraserna har generellt flest beteenden som kan uppfattas som besvärliga.

Annons

Det finns drygt 70 registrerade kattraser världen över. Den så kallade rasstandarden ger en noggrann beskrivning av rasens utseende, men en ganska vag beskrivning av rasens temperament och beteenden. Finska forskare har nu med hjälp av statistiska analyser undersökt hur pass framträdande tio beteenden är hos 19 olika kattraser. Data kommer från frågeformulär och innefattar 5 700 finska katter varav drygt 800 är icke renrasiga ”huskatter”.  

Turkisk van är den ras som enligt forskarnas analyser är mest aggressiv mot familjemedlemmar. Den är också mest aggressiv mot främlingar och mot andra katter, en tuff och orädd ras med andra ord. Brittisk korthår bedöms vara mest avståndstagande mot människor men också minst benägen att vara aggressiv mot familjemedlemmar. Rasen skulle kunna beskrivas som en smula skygg och tillbakadragen, till skillnad mot Korat som är minst avståndstagande mot människor. Raserna Cornish rex och Brittisk korthår har den högsta respektive lägsta aktivitetsnivån av samtliga raser som ingick i studien. Burma och Orientalisk kort- och långhår är mest benägna att ägna sig åt överdriven pälsvård. De orientaliska kattraserna har generellt flest beteenden som kan uppfattas som besvärliga av sina ägare.

I jämförelse med raskatter är huskattens aktivitetsnivå medelhög medan dess aggressivitet mot andra katter är hög – och så är också dess blyghet inför främmande människor och föremål.

Forskarna analyserade också graden av ärftlighet för beteendena hos tre kattraser: Turkisk van, Maine Coon och Ragdoll. Ärftlighetsgraden ligger inom intervallet 0,53–0,4 (maxvärdet är 1,0). Aggression mot främlingar och aktivitetsnivå har en hög ärftlighet hos alla tre raserna. Eftersom analyserna är de första av sitt slag är siffrorna svårtolkade menar forskarna bakom studien, som har publicerats i Scientific reports – men det har utförts många studier av hundar och ärftligheten hos deras beteenden ligger på ungefär samma nivå som katternas.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

Okej. Jag har några invändningar.

Till att börja med; Kattungen på bilden är inte en Turkisk Van. En Turkisk Van har kalkvit kropp, (bör ha) två fläckar på huvudet (kanske några på kroppen) och en färgad svans. Många exempel finns på föreningen för Turkisk Van och Turkisk Angoras hemsida - (https://www.vangoran.se/)

Sedan till huvudpunkten; Man kan inte dra slutsatsen att Turkisk Van är den mest aggressiva rasen utifrån den forskning som artikeln hänvisar till (https://www.nature.com/articles/s41598-019-44324-x). Forskarna har undersökt 19 av 70 registrerade kattraser. Alltså har man helt enkelt struntat i 51 kattraser.

Forskarna har använt självskattningsformulär vid sina undersökningar, vilket betyder att ägarna har fått skatta olika egenskaper hos sina djur (från 1-5, där 5 är högt, enligt databladen). Det är alltså katternas ägares upplevelser som slutsatserna grundar sig på.

När man har sammanställt sina resultat har man sedan valt att gruppera kattraser. Till exempel så har de 169 deltagande individer under gruppen TUV (vilket är FIFes benämning för Turkisk Van), men i deras grupp TUV ingår både Turkisk Van och Turkisk Angora (TUA). Detta är två helt olika raser!
Tittar man då dessutom i databladet är det 10 ägare som uppskattar att deras katter är mer aggressiva mot främlingar (alltså 3 eller mer i skattningen). Det är 13 ägare som uppskattar att deras katter är mer aggressiva mot sina ägare (alltså 3 eller mer i skattningen).

Vi vet inte hur många katter som är Turkisk Van i studien, vi vet inte vilka linjer de kommer i från. Vi vet inte under vilken tidsperiod datan har samlats in (relevant för mig som uppfödare i Sverige) och vi vet heller ingenting om hur frågeformuläret utformats.

Detta är katter som studerats i Finland. Det betyder att denna studie, om den hade varit tillförlitlig, ändå inte hade varit relevant för Sverige. Vi har olika linjer, vi fokuserar på olika saker.

Den Turkiska Vanen är en viljestark och intelligent katt. Precis som med en hund, måste man visa vem det är som bestämmer redan vid dag ett. Upplever katten att det inte finns något ledarskap, tar den på sig den rollen (och gör följaktligen som den vill). Vi uppfödare här i Sverige gör detta och vi lär våra köpare att göra lika. Domare på utställningar berömmer de svenska Vanarna för sitt stabila temperament i utställningsmiljön som är allt annat än lugn.

Jag har haft Turkisk Van i femton år. Jag har aktiva och roliga livskamrater som är nyfikna och intresserade av gäster. De apporterar efter leksaker och de plaskar i vatten så det stänker.

Det är en liten och fortfarande okänd ras och det är tråkigt att den ska få stämpeln 'aggressiv' när det verkligen inte stämmer med verkligheten!

Hej. Det är alltid vanskligt att skriva om sällskapsdjur och jag räknade med att få en del arga kommentarer. Det var dock uppfriskande att få kritik från en person som faktiskt har läst den vetenskapliga artikel som min notis är baserad på. Angående bilden: den kommer från en bildbyrå. Men samma bildbyrå har haft fel förut så… Angående studien. Man kan tycka vad man vill om den, men den är trots allt publicerad i en Peer review-tidskrift med hög trovärdighet. Men vi kommer att ändra rubriken, den är missvisande. Studien innefattar ju inte alla raser utan 19 stycken.

Det som jag finner intressant med studien är att kattraser har så pass tydliga personligheter. De har ju inte avlats för specifika ändamål, på det sättet hundar har avlats. Hundrasernas personlighetsdrag kopplas ju ofta samman med rasernas arbetsuppgifter. Men det finns ju inga ”dragkatter”, ”vaktkatter”, ”vallkatter”, ”sökkatter” eller apporterande kattraser (kanske med undantag för Turkisk van då!). Men jag förstår naturligtvis att kattuppfödare arbetar med att förbättra alla aspekter av sina raser, beteende, utseende och hälsa.

Med vänlig hälsning Jesper

PS. Jag tror det finns mer data om de finska katterna i: Ahola, M. K., Vapalahti, K. & Lohi, H. Early weaning increases aggression and stereotypic behaviour in cats. Sci. Rep. 7 (2017).    

Lägg till kommentar