Annons

Notiser av Emil V. Nilsson

I våras satt jag utanför en skarvkoloni i norra Mälaren. Ön sjöd av aktivitet; några skarvar klängde klumpigt omkring i träden och samlade kvistar till sina bon, andra var på väg ut för att fånga frukostfisk. Plötsligt hände något märkligt i ett träd som fångade min uppmärksamhet – i ett bo satt en skarv och viftade med vingarna samtidigt som den gjorde värdiga kast med halsen och spärrade ut stjärten. Jag hade aldrig sett något liknande. Visst, det handlade uppenbarligen om någon form av uppvaktning, men var det en hona eller hane som låg där och dansade? När det kommer till skarvdans är...
Det är något som inte stämmer. På senare tid har jag stött på provocerande påståenden om arv och miljö, om att biologin är på väg in i ett nytt paradigm.
Människans "natur" har länge varit en het potatis. Går det att beskriva en sådan, och är den i så fall en produkt av vårt ursprung eller snarare en anpassning till vår sentida miljö?