Annons

astronomi

Ungefär 200 ljusår bort, i Bildhuggarens stjärnbild, finns en liten orange stjärna, TOI-178, med minst sex planeter . Fem av dem har banor som har anpassat sig till varandra enligt en regelbunden rytm. Banorna förhåller sig till varandra med nära nog hela tal – på samma tid som den yttersta av dem gör två varv runt stjärnan gör nästa tre, den närmast innanför den fyra, och planeterna innanför den sex respektive tolv varv. Det här mönstret kallas för en resonanskedja. Bara den allra innersta upptäckta planeten är inte med i kedjan. – Det intressanta är att vi först bara hittade fem planeter,...
En ny tredimensionell karta ger den hittills mest detaljerade bilden av universum. Utvecklingen går att följa elva miljarder år tillbaka i tiden. Men några av de stora gåtorna återstår.
Ju längre bort från oss en galax befinner sig, desto snabbare rör den sig bort från oss. Sambandet kvantifieras med hjälp av ett tal som kallas Hubbleparametern. Dess värde har ändrats genom universums historia, så för att kunna jämföra brukar kosmologerna precisera att det värde de anger är Hubbleparameterns storlek i vår tid, H 0 . Det finns två huvudsakliga sätt att få fram den här parametern men problemet är att de inte ger samma resultat. Den ena metoden kan förstås genom att tänka sig att man tittar på en linjal genom en kikare. Eftersom man känner till linjalens längd kan man använda...
När två galaxer kolliderar och smälter samman uppstår förhållanden som är mycket ovanliga i universum i dag, men som liknar dem som rådde under en period som kallas för ”kosmisk middagstid” för över tio miljarder år sedan. Nya stjärnor bildas i olika takt i olika tider, och detta var den tid då stjärnbildningstakten var som högst. Galaxkollisioner fungerar som ett laboratorium där förhållandena under den här tiden återskapas. – Gasen i galaxerna pressas samman, ungefär som i en pump. Det accelererar stjärnbildningen, berättar astronomen Angela Adamo vid Stockholms universitet, som lett...
Vad blir det av stjärnor när de dör? Vissa av dem exploderar och lämnar efter sig en rest i form av en kompakt neutronstjärna. Men efter de största stjärnornas explosioner faller den återstående massan samman till ett svart hål. Svarta hål är svåra att se mot en bakgrund av rymdens mörker. I teleskop som fångar upp ljus syns bara de svarta hål som avslöjar sig genom att vara insvepta i materia som hettas upp och glöder i deras gravitationsfält. I F&F 2/2020 berättade vi om att vissa svarta hål bara upptäcks genom de gravitationsvågor som strålas ut när de kolliderar med varandra...
Vetenskapsåret 2021: Hur kan vi skydda oss mot en asteroid med kurs mot jorden? Ett sätt är att ge den en knuff så att den ruckas ur sin bana och missar oss. För första gången ska en metod för detta testas i rymden.