Annons

Agneta Horn om livet i fält

En högadlig kvinna ger unika inblickar.

Den högadliga Agneta Horn föddes i Riga år 1629. Av hennes levnadsbeskrivning framgår att hon vid blott sex veckors ålder fick följa med modern, Kristina Oxenstierna, till fadern greve Gustav Horn, som då befann sig med den svenska hären i Kurland. Mor och dotter stannade i lägret under hela hösten och vintern. På våren kallades fältherren Gustav Horn bort från Kurland till kriget i Tyskland. Då for Kristina och Agneta till Sverige, där Kristina födde ännu ett barn, Axel Horn. Familjen splittrades tillfälligt, men återförenades snart i Tyskland.

Sjukdomar grasserade

Agneta Horns dagböcker ger en inblick i dåtidens tradition att kvinnor följde med sina män i krig. Både modern och Agneta själv gjorde detta, och för Agnetas del inleddes alltså resorna redan då hon var nyfödd. Givetvis var skillnaderna stora mellan de villkor som erbjöds enkla soldathustrur och dem som Agneta Horn och hennes gelikar åtnjöt. Likväl drabbades även de socialt högst stående av de sjukdomar som grasserade i armén. Agneta Horns mor blev sjuk när de låg i läger i Neumark, och dog senare i pesten, som också var den vanligaste dödsorsaken bland soldaterna. Fadern gifte så småningom om sig. Men inte heller nu var det aktuellt att lämna hustrun hemma. Både styvmodern och Agneta följde med den svenska hären utomlands. Trots att pesten tog inte bara hans första hustru utan även två barn var det för Gustav Horn aldrig tal om att familjen inte skulle följa med honom ut i fält.

Det faktum att Gustav Horn hade med sig hustru och barn medförde att Agneta Horn fick tillfälle att på plats beskåda 1640-talets krig mellan Danmark och Sverige. Armén förflyttade sig ständigt, och att vistas i fält var inte helt riskfritt ens för en medföljande högadelsdotter. Eldgivningen var inte långt borta, och dessutom inträffade ibland olyckor av annat slag. Gustav Horns kvarter drabbades till exempel av en allvarlig eldsvåda.

När striderna drog i gång var tält den form av logi som var aktuell. Så här skrev Agneta Horn i dagboken: "Men sedan kom kungen i Danmark och slog läger mittemot vårt. Och de började till att beskjuta varandras läger med kanonerna. Eftersom de låg så nära ihop och sköt så trillade kulorna in i tältet till oss."

Styvmodern var emellertid höggravid, och hennes tillstånd gjorde att hon skickades från lägret till Landskrona. Där födde styvmodern en dotter som dock inte levde längre än sju dagar. Agneta Horn, som hade följt med styvmodern till Landskrona, stod där på vallen och tittade på röken från den danska och svenska eldgivningen.

Kunde vara angenämt

Så småningom gifte Agneta Horn sig med officeren och friherren Lars Cruus och åtföljde honom och den svenska armén på fälttågen i Tyskland och Polen. Hennes anteckningar från denna tid vittnar om strapatser och vedermödor. Livet i fält var dock inte uteslutande tungt och besvärligt. Officerarna och medföljande hustrur umgicks med sina gelikar, och då kunde villkoren vara angenäma.

Lars Cruus anförde sina västgötaryttare i Karl X Gustavs polska fälttåg. Det inleddes sommaren 1655 och Agneta Horn var med också i detta. Tillsammans med övriga i armén upplevde hon de omvittnat besvärliga förhållandena, först köld och snö, sedan slask och väta. Under detta fälttåg insjuknade Lars Cruus, och han ville av detta skäl både ta nattvarden och stanna kvar i Warszawa för att vila några dagar. Marschen gick emellertid vidare och Lars Cruus tvingades fortsätta. Men hans sjukdomstillstånd förvärrades och i april 1656 avled han vid 34 års ålder. Agneta Horn tycks länge ha varit ovetande om sin förlust eftersom hon vistades i Warszawa under den svenska belägringen som pågick hela våren. I juni återtog emellertid de polska styrkorna staden. "Kvinnor och menige man fick då fritt avtåg." Agneta Horn begav sig till Karl X Gustavs armé och först när hon kommit fram dit fick hon veta vad som hänt.

Förde hem sin mans lik

"Den 2 september gick min man till Krakau …" Med dessa enkla och ödesmättade ord, en ofullbordad mening nedskriven nästan ett år tidigare, slutar Agneta Horn sin skildring. På hösten 1656 for hon bedrövad med sin mans lik hem till Sverige.

Hon var 26 år när hon blev änka och hon gifte aldrig om sig. Efter det för henne så ödesdigra fälttåget i Polen upphörde hon med sitt självbiografiska författarskap. De återstående åren – hon blev bara 42 år – tillbringade hon som ekonomiskt framgångsrik förvaltare av de väldiga gods som hade samlats i hennes hand.

Agneta Horns levnadsöde var inte unikt. Av hennes egen skildring att döma förekom andra kvinnor och även barn i arméns fältläger, och fler än hon förlorade sina kära i 1600-talets krig.