Annons

Återkoppling: Storskallelöjan - ofredad i Finland?

Annons

Publicerad:

2009-05-25

Peledsiken, som finns i många sjöar i norra Finland, har samma latinska namn (Coregonus peled) som storskallelöjan, vilket tyder på att det rör sig om samma art. Den fångas i stora mängder i finska Lappland för rommens skull. Numera konkurrerar den något billigare sikrommen framgångsrikt med siklöjans rom. Låt oss hoppas att storskallelöjan inte exploateras som romproducent för då tar stammen fort slut.

Göran Wörlund

Svar: Trots att fiskarna har samma latinska namn rör det sig faktiskt om två skilda arter. Den rödlistade storskallelöjan i sjön Storvindeln är en inhemsk art som har funnits hos oss i snart 10 000 år. Den vandrade in efter istiden österifrån via isdämda sjöar.

Peledsiken är däremot en nykomling med ursprunglig hemvist i Sibirien. På 1960-talet planterade ryssarna in denna storväxta sik i Baltikum, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Polen. I motsats till många andra sikar fordrar den inte kallt vatten för att trivas. Också Finland tog emot befruktad rom som bl a placerades i Kemi älvs övre vattenmagasin, och därifrån den har spritt sig vidare till Bottenviken.

– Peledsiken blev en besvikelse, berättar professor Gunnar Svärdson, som forskar om sikarnas genetik och artbildning. I sina nya miljöer började peledsiken att korsa sig med andra sikar. Därmed försvann fiskens goda tillväxtförmåga successivt. Områdets ursprungliga sikarter har också blivit genetiskt uppblandade och har därmed ofta försvagats.

På flera håll har införseln av peledsiken alltså lett till mer skada än nytta.

Ann-Kristin Wentzel, F&F

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.