Befolkad redan på järnåldern

Enligt den gängse bilden fanns det ingen fast befolkning i den finländska skärgården på järnåldern. Några gamla undersökningar från 1800-talet, fattiga på fornfynd, har starkt bidragit till denna slutsats. Men framför allt har man bedömt skärgården som ganska ointressant att utforska. Skogen ansågs vara den naturliga hemvisten i järnålderssamhället.

Nu ifrågasätter den finländske arkeologen Tapani Tuovinen den gängse uppfattningen. Han har nyligen finkammat 235 holmar och öar i Skärgårdshavets nationalpark i den åboländska skärgården och funnit 138 fornlämningar, de flesta oregistrerade. Merparten härrör från historisk tid, men 38 gravar var från järnåldern, dvs mellan 500 f Kr och 1050 e Kr. Sammanlagt har Tapani Tuovinen kartlagt 444 gravar i den åboländska skärgården. Ända fram till järnålderns slut byggde man rösgravar i skärgården, medan man i inlandet övergav detta gravskick tidigare.

Med hjälp av modern datateknik har Tuovinen rekonstruerat det forntida landskapet och ritat in gravarna i terrängen. Platserna verkar omsorgsfullt valda, t ex med utsikt mot sjön. Samma platser har använts generation efter generation. Allt detta talar för att gravarna byggdes av en fast befolkning snarare än av kringströvande grupper, enligt Tapani Tuovinen.

Intresset för att utforska skärgården har ökat på sistone. Och på andra ställen i den finländska skärgården har man funnit lämningar efter järnåldersboplatser och efter handelsplatser. Tanken att skärgården var befolkad redan på järnåldern har också stöd i pollenanalyser och geologiska rön samt i ortnamnsforskningen.