Gordon Moore tror ändå på kisel

Moores lag har sedan sin tillblivelse sporrat halvledarindustrin att ta sig över teknologiska hinder och investera enorma summor i nya fabriker. Men dess ursprung var snarare att visa att framtiden låg i Integrerade kretsar. För då, 1965, var det transistorer som gällde. Integrerade kretsar ansågs för dyra för allt annat än militära superprojekt.

Moores lag var en häpnadsväckande förutsägelse. Gordon Moore ritade en kurva över utvecklingen av integrerade kretsar. Han noterade att komplexiteten hos kretsarna hade fördubblats varje år fram till 1965.

– Jag drog kurvan vidare till år 1975 och såg att det då skulle få plats 65 000 komponenter på en kiselskiva. Med tanke på att jag började med 60 komponenter och extrapolerade till 65 000 var det en ganska vild gissning, men den stämde förvånansvärt väl.

Och den har fortsatt att stämma. Gordon Moore följde upp sin rapport tio år senare och konstaterade då att takten med en fördubbling varje år inte höll i längden utan skulle sakta ner till en fördubbling vartannat år.

Senare kom förutsägelsen att kallas Moores lag, och den har till och med givits ett ännu exaktare uttryck: antalet komponenter i en integrerad krets fördubblas var 18 månad. En siffra som Gordon Moore dock aldrig nämnt.

Gordon Moore gjorde kurvan inför en artikel som han publicerade i tidskiften Electronics jubileumsnummer 1965. Han var då forskningschef vid företaget Fairchild Electronics, ett företag som han hade varit med om att starta bara några år tidigare men sedan lämnade för att tillsammans med Robert Noyce starta Intel. Där tillverkade de år 1971 världens första mikroprocessor, Intel 4004, en dator på en integrerad krets. I dag är Gordon Moore 72 år gammal och tituleras styrelseordförande emeritus i Intel.

Att lagen har blivit så framgångsrik tror Gordon Moore beror på att det behövdes en karta för industrin under de första osäkra åren. Med Moores lag som rättesnöre visste konkurrenterna vad som förväntades.

– Moores lag är egentligen ingen lag, den är en självuppfyllande profetia. Branschen vet att alla tror på den, och därmed följer de den, säger han.

En stark motivation att göra de stora investeringar som hela tiden krävs kommer från det faktum att man vet vad konkurrenterna gör. De följer Moores lag. Och trots att branschen ibland haft rejäla nedgångar har dessa alltid följts av ännu mer fantastiska uppgångar.

Gordon Moore anser att hans lag var en insats särskilt för den japanska halvledarindustrin.

– Deras toppstyrda företagskultur hade svårt att hänga med i början. Men när det väl fanns en vägkarta för utvecklingen kunde de lättare konkurrera med oss.

Intels främsta konkurrent är annars företaget Advanced Micro Devices, AMD, tvåa i världen när det gäller avancerade processorer. AMD var bland annat först med en processor som klarade 1 Gigahertz, alltså ungefär en miljard klockslag per sekund.

Både AMD och Intel tillverkar nu processorer med 0,18 mikrometer små transistorer. Ett hårstrå är omkring 60 mikrometer tjockt. Och för bara någon månad sedan presenterade Intel världens minsta och snabbaste transistor. En transistor som mäter bara 0,02 mikrometer.

Skalan är nu så liten att fysiken på allvar sätter stopp. Är inte problemen snart oöverstigliga?

– Inte för mig. Jag kommer allt längre bort från utvecklingen, så för mig blir det enklare, skämtar Gordon Moore, men tilllägger snabbt att det som förr var en enkel sidouppgift i dag ofta sysselsätter mängder av doktorerade forskare.

40 miljarder Kvantdatorer, dna-datorer och andra fantastiska konstruktioner ger han inte mycket för. Gordon Moore talar hellre om vägarna förbi problemen, om röntgenstrålningslitografi, större kiselskivor och att bygga kretsarna mer på höjden. Svårt men inte omöjligt.

– De tekniska utmaningarna frestar på, men det troligaste är att utvecklingstakten bara kommer att sakta ner något, säger Gordon Moore.

– Det har investerats alldeles för mycket i kiselbaserade datorer för att något annat ska ha en chans. Möjligen undantagsvis för mycket specialiserade tillämpningar.

Litet ironiskt är det dock att Gordon Moore lämnade Nobelpristagaren och transistorns uppfinnare William Shockley, bl a för hans övertro på germanium i stället för kisel. Nu när gränserna för kiselbaserade datorer närmar sig är Gordon Moore den konservative, som tror på en förfining snarare än ett teknikskifte.