Missuppfattningar kring @

För drygt ett år sedan rapporterade den italienske historikern Giorgio Stabile att han hittat bevis för att rötterna till e-postens @ står att finna i 1500-talets Venedig. Tecknet användes i ett brev från 1536 som en förkortning för ordet amfora. Amfora var på den tiden inte bara ett lerkärl utan också en måttenhet.

Nu visar det sig dock att Stabiles slutsats är felaktig. Ett tecken som liknar @ har visserligen använts för amfora och dess spanska motsvarighet arroba, men att dagens snabel-a liknar symbolen för arroba innebär inte att det härstammar från denna.

Ett tecken som liknar @ har antagligen använts för en rad olika ord på a. Antika och medeltida skrifter innehåller nämligen många förkortningar i form av en bokstav med något slags streck över som markör för det utelämnade.

Ett betydligt senare antagande om @ är att det ursprungligen är en latinsk s k ligatur, en sammanskrivning av två bokstäver, i detta fall prepositionen ”ad” som betyder ”vid”, ”hos” eller ”på”. Det skulle i så fall ha varit jämförbart med &, en ligatur för ordet ”et”, eller på svenska ”och”. Men även detta antagande får nu bakläxa av både paleografer (experter på gamla skriftarter) och latinkännare. @ tycks över huvud taget inte existera som latinsk ligatur.

Det @ vi använder i e-post går i stället tillbaka på franskans à i prisuppgifter, där den grava accenten i ett stiliserat skrivsätt flutit ut till en ring: 5 bananer @ 3 kronor. Detta tecken hamnade småningom på skrivmaskinernas och datorernas tangentbord, där amerikanen Ray Tomlinson sedan ”återupptäckte” det i början på 1970-talet och valde det som skiljetecken mellan namn- och domändel i e-postadresser, där det praktiskt nog kan tolkas som engelskans ”at”, vid.