Värnpliktsvägrare ansågs sakna heder
Att försvara sitt land betraktades kring förrförra sekelskiftet som en hederssak. De som vägrade värnplikt sågs därför med förvåning.
Annons
De första fallen av värnpliktsvägran i Sverige skedde redan 1873. Då hade en lagändring införts som innebar att män inte längre kunde köpa sig fria från värnplikten. De flesta som vägrade var medlemmar av frikyrkliga rörelser och hade religiösa motiv till att inte bära vapen.
Görel Granström vid Uppsala universitet har undersökt frågan i sin doktorsavhandling med titeln Värnpliktsvägran - en rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925.
- Militärer och många politiker betraktade det som en ära för manliga medborgare att bli erbjuden möjligheten att få försvara sitt land, säger Görel Granström.
Hon understryker att värnplikten även hade med rösträttsfrågan att göra. Medborgarskap innebar både skyldigheter och rättigheter, och därför sågs det som än mer förvånande att vissa vägrade värnplikt.
Du har just läst en text ur nummer 5/2002 av tidskriften Forskning & Framsteg. Vill du läsa mer? Prenumerera här!
Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Tidskriften med faktakollade och ögonöppnande reportage och vetenskapsnyheter utkommer med 10 nummer per år.
