Annons

Barnsoldater väljer krig framför fattigdom

Barnsoldater säger sig ofta vara tvångsrekryterade, men deras värvning är inte sällan en självvald väg från fattigdom och utanförskap.

Annons

- När journalister och hjälparbetare konfronteras med barnsoldater får de ofta höra en schablonberättelse om tvångsvärvning och slaveri. Det säger Mats Utas, antropolog vid Uppsala universitet som forskat om barnsoldater i Liberia.

Men om man söker djupare än så - vilket han i sin doktorsavhandling har gjort med hjälp av djupintervjuer - visar det sig att många barn själva valt att bli soldater för att kompensera arbetslöshet och utanförskap.

- Man kan jämföra med gettokulturen i USA, där vapen och våld är ett sätt att försöka komma bort från fattigdomen.

I Liberia har barnsoldaterna blivit en del av mediebilden av kriget:

- Men vad gäller de riktigt unga med vapen som man ser på bilderna, så är det ofta inte så illa som det verkar, säger Mats Utas. När inga strider förekommer vågar sig fotografer och journalister fram, och just då fungerar de yngsta ofta som vapenbärare åt de litet äldre, och de poserar gärna för fotograferna.

Mats Utas avhandling heter Sweet Battlefields.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

Jag har aldrig varit i Liberia, men däremot i Uganda och jag vill påpeka att Mats Utas uttalanden om att många barn själva valt att bli barnsoldater knappast är generell. Den är det i varje fall inte när det gäller Uganda och LRAs (Lords Resistance Army) våldsamma sätt att föra bort barn och ungdomar för att göra dem till soldater och sexslavar. När det gäller Mats Utas uttalande undrar jag dessutom om han verkligen menar att "det är inte så illa som det verkar" "vad gäller de riktigt unga med vapen som man ser på bilderna". Det är naturligtvis relativt lätt att manipulera och föra bort de yngsta barnen, men de har ju knappast haft något egentligt val. Det jag vänder mig emot är att det fanns en slags ton av att "det var väl inte så farligt" i artikeln, och jag förstår inte varför man ska förringa problemet. Det är väl tillräckligt förfärligt i sig att barn ska behöva bära vapen överhuvudtaget.

Självklart är det förfärligt med barn som med eller mot sin vilja bär vapen. Det Mats Utas gjort i sin avhandling är att probelmatisera detta fenomen, och det innebär inte att tragedin förringas. Tvärtemot - forskning om detta för att förstå mekanismerna kring barnsoldaternas liv och identitet är viktigt.