Första pulsarparet funnet

Första dubbelpulsaren sätter strålkastarljuset på neutronstjärnors atmosfär.
Publicerad

En internationell grupp av astronomer har hittat det första pulsarparet någonsin. Med astronomiska mått ligger det inte långt från oss, bara 2 000 ljusår in i Vintergatans djup.

En pulsar är ett slags död stjärna som består av tättpackade neutroner. Den kompakta och lilla stjärnkroppen kan rotera mycket snabbt – upp till tusentals varv i sekunden. Samtidigt skickar den ut energirik strålning från sina två magnetiska poler. När pulsarens strålar ligger i riktning mot jorden ser det därför ut som om pulsaren blinkar som en fyr. När pulsarerna upptäcktes år 1967 fanns det ingen klocka på jorden som kunde mäta sig med pulsarernas exakta tickande.

Det tar drygt två timmar för de bägge nyupptäckta pulsarerna att fullborda ett varv runt varandra. När den snabbare pulsaren går bakom den långsammare försvinner den i en halv minut. Den förmörkade pulsarens strålar går rakt igenom den framförvarande pulsarens atmosfär och tar med sig en hel del information till oss om hur en pulsarsatmosfär är beskaffad.

– Förmodligen består den av joniserad vätgas, men det kan finnas tyngre grundämnen också. Vi tror att ytan på neutronstjärnan består av en hård mantel uppbyggd av kristalliserade neutroner, säger Gustaf Rydbeck, astronom vid Onsala Rymdobservatorium.

Framför allt vill astronomerna få klarhet i hur den exceptionellt kraftiga radiostrålningen i pulsarens fyrstrålar bildas.

Dubbelpulsaren är också ett kosmologiskt laboratorium för astronomer som studerar extrema relativistiska effekter. År 1993 fick Joseph Taylor och Russell Hulse Nobelpriset i fysik för att de indirekt hade lyckats mäta gravitationsstrålning från ett system bestående av en pulsar och en tung stjärna som roterar runt varandra.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor