Kaliningrad – rysk ö i EU

När Litauen och Polen nu blir medlemmar i EU, råkar Kaliningrad i kläm.
Publicerad

Vad skulle den tyske filosofen Immanuel Kant ha sagt om att Kaliningrad, hans forna Königsberg, inte får vara med i EU – unionen var ju faktiskt hans idé?

Jag har ställt frågan till Leonard Kallinnikov, professor i filosofi vid Kaliningrads universitet och ordförande i Kantsällskapet svarar:

– Om Kant fick veta att Kaliningrad i dag ligger inne i EU utan att tillhöra unionen, skulle han säga att en av de viktigaste uppgifterna vore att upprätta så täta ekonomiska och kulturella kontakter som möjligt mellan EU och Ryssland.

– Kant förespråkade ju att det skulle skapas en världsorganisation av stater, och EU är ett viktigt steg i den riktningen. På liknande sätt borde det bildas förbund i till exempel Mellanöstern och Latinamerika. Det skrev han om i sitt verk Till den eviga freden redan år 1795. Han skulle även ha sagt att EU, som ju är intresserat av att motverka spänningar, borde skapa goda villkor för Kaliningrads län utan att försämra förhållandet till det centrala Ryssland.

**Ryss, Kaliningradbo – eller europé?**

Det är 50 mil från Kaliningrad till det övriga Ryssland, och det krävs ett särskilt transitvisum för att resa genom Litauen. En ryss, som passerar gränsen mellan Kaliningrads län och Litauen, kan få höra av gränspersonalen: ”Är du ryss eller Kaliningradbo?”

Egentligen borde det vara samma sak. Men de geografiska omständigheterna tvingar Kaliningradborna att umgås mer med utlänningar, inte minst att lära sig främmande språk. På senare tid har intresset ökat särskilt för tyska, och många läser även engelska, litauiska, polska och faktiskt svenska.

**Satsa på ungdomarna**

Jag träffar också artonårige Renat Sjarafutdinov, vars tatariska efternamn och vitryska medborgarskap visar på mångfalden i Kaliningrads län.

– På grund av vår ”Kaliningradcocktail” är vi mer toleranta gentemot andra kulturer, säger han. Vi här i Lillryssland påverkas mer av europeiska normer, och ungdomar reser snarare till Litauen, Tyskland och Polen än till Moskva och Sankt Petersburg. Många av dagens unga har aldrig ens varit i Storryssland.

Renat Sjarafutdinov skulle gärna se att Kaliningrads län kom med i EU. Om länet fick status som autonom republik inom Ryska federationen, kunde många frågor lösas mer produktivt, tror han. Men på grund av länets strategiska läge kommer Moskva aldrig att gå med på att ge området självständighet – det är han säker på.

Ungdomskulturen behöver prioriteras, eftersom dagens unga tar över makten om 10–15 år. Den unga generationen förstår den europeiska gemenskapen bättre, påpekar Renat Sjarafutdinov, som vill bli politiker en dag. Men först ska han studera historia vid universitetet.

– Det borde alla politiker göra, råder han.

**Rysk exklav, europeisk enklav**

I det utvidgade EU blir Kaliningrads län i ryskt perspektiv ännu mer av en exklav, skild från moderlandet. Samtidigt blir området ur EU:s synvinkel en enklav, innesluten i gemenskapen utan att vara medlem.

Att Moskva skulle släppa Kaliningrad till EU – eller att EU skulle vilja ta emot länet – är inte troligt. Efter Sovjetunionens fall har Ryssland bara två större hamnar kvar i Östersjön. Den ena ligger långt inne i Finska viken, och därför är det extra värdefullt att behålla Kaliningrads län med dess utmärkta läge vid södra Östersjökusten.

Militärens förhållande till omvärlden förändras. Flottbasen Baltijsk blir alltmer civil, och det finns planer på att upprätta en färjeförbindelse med vänorten Karlskrona. Befälhavaren för den ryska Östersjöflottan försäkrade nyligen att han inte bekymras av att grannländerna går med i NATO, eftersom det inte råder samma spända situation mellan Ryssland och omvärlden som förr.

En tidigare befälhavare är numera guvernör i Kaliningrads län. Denne förnekar att hans militära bakgrund skulle göra honom mer foglig inför centralmakten. Men ändå styrs Kaliningrad med järnhand av Moskva.

Ett exempel är SEZ, den speciella ekonomiska zon som inrättades i Kaliningrads län 1996. Ett av syftena med zonen är att underlätta för utländska företag att etablera sig i Kaliningrad. Ändå klagar både utländska och inhemska företagare över att byråkratin fortfarande är utmattande, och mest missnöjd är man med att villkoren ständigt ändras genom godtyckliga beslut från huvudstaden.

Ytterligare ett aktuellt exempel är jubileet år 2005. Många Kaliningradbor säger att de då firar Königsbergs 750-årsjubileum. Men fortfarande är det tyska arvet så känsligt att namnet Königsberg inte får nämnas officiellt. I stället är det Kaliningrad som fyller 750 år, hävdar Moskva.

Sverige kommer att delta i firandet. Våren 2003 öppnade Sverige som första EU-land ett generalkonsulat i Kaliningrad. Generalkonsul Erik Hammarskjöld ser Sverige som en viktig aktör som ska verka för ökad samverkan och harmonisering.

– Utvidgningen av EU får inte innebära isolering österut, säger han.

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor