Annons

Ordförståelse i 'muskelhjärnan'

Att tyst läsa verb som beskriver kroppsrörelser ökar aktiviteten i hjärnans motoriska centrum.

Annons

Sedan förra hälften av 1900-talet har hjärnforskarna vetat att avsiktliga kroppsrörelser styrs från hjärnans motoriska bark. Nu visar forskare vid Medical Research Council i Cambridge att delar av detta område aktiveras även när människor tyst läser verb som beskriver kroppsaktiviteter, exempelvis sparka, plocka eller slicka.

Fyndet går emot den rådande uppfattningen att ordförståelse är en process som helt och hållet sköts av speciella strukturer i vänstra hjärnhalvan som har detta som enda uppgift. Det ser i stället ut som om ordförståelse bygger på att kunskap om orden ställs samman från skilda ställen i hjärnan.

Undersökningen, som publiceras i den vetenskapliga skriften Neuron, gjordes med magnetkamera. Fjorton vuxna försökspersoner fick läsa listor över substantiv och verb av olika slag. De enda ord som satte fart på den motoriska hjärnbarken var rörelseverb, och det skedde med stor precision: läste de ordet slicka så aktiverades ett område alldeles intill eller rentav överlappande det område som styr tungan.

För att bekräfta fynden ska forskarna nu undersöka om förståelsen av rörelseverb försämras när försökspersoner läser sådana ord samtidigt som den motoriska hjärnbarken genom magnetpulser hindras från att fungera.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

min uppfattning mer komplex än vad vi idag anser. Den är en helhet där allt hänger samman och är beroende av vartannat. Inte som man kan tolka uppfattningen av i dag uppfattningen av hjärnan som skarpt avdelade sektioner.

Då vi lär oss så bildas det ju nya synapser som sammanlänkas med tidigare kunskaper.Vad händer sedan? Lagras allt i våran DNA kjedja och på det viset lämnar spår till våra barn?