Den mörka energin bekräftas

Hur man än mäter universums expansion, tycks det finnas en kraft som med ökande hastighet drar isär universums galaxer.
Publicerad

Nu senast har röntgenteleskopet Chandra observerat 26 avlägsna galaxhopar och på så vis kunnat se att universum utvidgar sig i allt snabbare takt. Resultatet är detsamma som tidigare observationer av supernovor och den kosmiska bakgrundsstrålningen har visat: under de senaste sex miljarder åren har universums expansion ökat accelererande takt.

– Det är spännande att helt fristående experiment ger samma resultat, säger professor Ariel Goobar som är astropartikelfysiker vid Stockholms universitet.

Chandras observationer bekräftar bilden av ett universum som till 75 procent består av mörk energi som får universums expansion att accelerera hejdlöst. Ingen vet vad den mörka energin är av för sort, men det går förstås att spekulera.

Enligt de principer som styr det allra minsta beståndsdelarna av materien, kvantmekaniken, bär det absoluta tomrummet på energi som kallas vakuumenergi. Skulle det kunna vara den mörka energins källa? Problemet är att kvantmekaniska beräkningar av vakuumenergin ger ett gigantiskt värde som är 10120 (etta med 120 nollor) gånger större än vad observationer av supernovor och nu även galaxhopar visar.

Fysikerna finner detta pinsamt. Antingen har de fel i sin fundamentala förståelse av naturen, eller så läcker universum kolossala mängder energi.

Strängteorin erbjuder en väg ut ur dilemmat. Det är en matematisk teori som ersätter naturens innersta byggstenar med en uppsättning vibrerande strängar, samt flera extra rumsdimensioner som vi inte kan se direkt. Enligt strängteorin har gravitationen fritt tillträde till de för oss stängda världarna.

– Man skulle kunna tänka sig att vakuumenergin fördelar sig över flera dimensioner och att vi därför bara ser en liten del av den i form av mörk energi i de tre rumsdimensioner vi kan observera, säger Ariel Goobar, som samtidigt betonar att resonemanget är oerhört hypotetiskt.

Så vet vi att universums utvidgning accelererar

Först då kan de jämföra skillnaden mellan expansionshastigheten hos ett objekt som ligger nära oss med sådana som ligger längre bort. På så sätt går det att få ett mått på hur mycket expansionen har ökat.

Att vissa supernovor fungerar som sådana fyrar har varit känt länge, men nu har man alltså funnit ett sätt att beräkna även galaxhopars absoluta ljusstyrka.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor