Harvard är bäst i världen, Cambridge i Europa.
För att rangordna de tusentals universitet som finns i världen krävs både tydliga kriterier och omfattande datainsamling. Ett universitet i Shanghai, Kina, har nu givit sig i kast med detta arbete och sammanställt data om fem egenskaper hos drygt två tusen universitet.
Det som räknats är antalet Nobelpristagare (var de arbetade när de fick priset), antalet artiklar i världens två mest prestigefyllda tidskrifter (brittiska Nature och amerikanska Science), två olika mått på hur ofta artiklar från respektive universitet citeras av andra forskare, samt ett mått på universitetets produktivitet (indikatorerna ovan dividerade med antalet aktiva forskare).
Självklart kan rader av vägande invändningar riktas mot detta projekt, men dess styrka är ändå att måtten är objektiva och kan kontrolleras av vem som helst. Resultaten verkar också rimliga. Se själv här till höger:
Förutom Storbritanniens två mest berömda universitet finns enbart lärosäten på USA:s öst- och västkust på listan.
Halva listan - däribland de fyra första platserna - upptas av brittiska universitet, och även de övriga fem ligger i länder där det talas germanska språk.
De fyra i topp överraskar knappast någon, men att Umeå skulle göra jämnt lopp med Göteborg och SLU med KTH får säkert en del ögonbryn att lyftas.
Ta del av spännande vetenskapsnyheter 11 gånger per år.
Faktakollade, initierade och ögonöppnande reportage i varje nummer!
En rankning enligt dessa kriterier visar enbart på vilka Universitet som satsar på forskning inte på universitetens utbildningsskicklighet.Många forskare och Nobelpristagare är t.ex. utbildade på ett annat Universitet än det där dom senare utför sin forskning, vilka är det då som skall rankas högst? Plantskolorna eller de universitet som "köper upp" forskarna.
De som gjort undersökningen har faktiskt tagit hänsyn till just det du nämner genom deras indikator "Alumni" (se hemsidans metodbeskrivning!). Förvisso är detta en ganska liten del av den totala slutpoängen (10% vilket kanske skulle vara högre) men om man kollar på listan för de bästa i världen så kan man kolla bara på "Alumni"-kolumnen för sig då det visar sig att University of Cambridge är bäst i världen./Jafet
Läste med intresse artikeln om "Världen bästa universitet" men anade direkt "ugglor i mossen".Tyvärr stämmer siffrorna publicerade i FoF inte med de som ges i källan.En snabb kontroll ger följande svenska "tio i topp"-lista 2004: * Karolinska institutet 46 * Uppsala universitet 74 * Lunds universitet 92 * Stockholms universitet 98 * Göteborgs universitet 159 * Kungliga Tekniska högskolan, KTH 166 * Chalmers tekniska högskola 203 * Sveriges lantbruksuniversitet, SLU 228 * Umeå universitet 237 * Linköpings universitet 430Observera att ordningen nu är annorlunda.På länken kan man också hitta motsvarande ranking 2003 och då stämmer det bättre med FoF-artikeln. Dock inte helt, beroende på konstig numrering i första kolumnen! Bl.a. ska inte GU och UU, KTH och SLU ha samma ranking även om det vid första anblicken verkar så! Lärdom: Inte nog med att det kan vara vanskligt att sätta kriterier för att ranka universitet, utan resultaten kan också förvanskas på vägen! Kolla alltid källan.
Listan i F&F 6/04 hade sin vetenskapliga publicering i vintras. Sedan vi diskuterat med några olika personer om huruvida dess kvalitet var sådan att rankningen var intressant att återge, skrevs notisen på senvåren och publicerades i F&F i augusti. Vad som hände efter pressläggningen var att en ny lista, avseende 2004, lades ut på nätet av det kinesiska universitetet. Den bygger på nya data och ser litet men inte mycket annorlunda ut än 2003 års lista.Lars Ulander skriver också att de rangnummer som F&F uppgivit inte stämmer. F&F har använt de tal som betecknas som "Rank". Från och med rang 102 är rangerna inte individuella utan bildar större grupper. När det i F&F står att både Umeå och Göteborgs universitet har världsrang 152 betyder det sålunda att de ingår i gruppen som ligger mellan 152 och 200; dvs. på delad 152:a plats. Inom grupperna är universiteten sorterade i bokstavsordning. Uttalandet att GU och UmU, resp. KTH och SLU inte ska ha samma rang skulle behöva förtydligas av Lars Ulander, eftersom det i våra utskrifter ser ut som om de uppgifter vi publicerat stämmer med källan, dvs att de ingår i samma ranggrupper (152-200 respektive 201-250).
Visst kan det vara intressant att jämföra olika universitet och högskolor. Man bör ej för den delen glömma att man starkt kan ifrågasätta de kriterier som utgör betyget. Både Science och Nature är engelska/amerikanska tidskrifter som självklart favoriserar engelstalande forskare vid publicering av artiklar. Det ter sig t.om. lite löjeväckande att tro att alla forskare över hela världen har precis lika stora chanser att få sina artiklar publicerade. Självklart ligger fokus för tidskrifterna även på hemmaplan. Av någon anledning är det alltid de experiment/artiklar som utförs i England eller USA som får störst uppståndelse. Man kan jämföra det med att spela en fotbollsmatch mot England där domaren är engelsman.
Universiteten i England är de bästa okej!
Hela rankingen är ju något av ett skämt. Den mäter endast output på engelska. Därav att vi ser skotska universitet krossa Münchens tekniska högskola, trots att så vitt jag vet är det få som vill äga en skotsk bil eller examineras av en skotsk MRI-maskin.
Kommentera: