Att återge andras text med egna ord
Plagiat är det vanligaste skälet till att studenter stängs av från sina högskolestudier. I tidningen Skolvärlden förmodade för några år sedan en utredare vid Högskoleverket att ”…benägenheten till fusk via internet i många fall kan ha grundlagts redan under den tidigare skolgången”.
Mången lärare i ungdomsskolan kan bekräfta detta. Att kalla skolbarns enskilda arbete med att leta upp och återge fakta för ”forskning” leder dem redan från början fel. Som om det hela skulle bli mer forskaraktigt instrueras de att inte kopiera utan använda sina egna ord. Grundskoleelever som intervjuas i Nils-Erik Nilssons avhandling Skriv med egna ord! har fått uppfattningen att själva meningen med ett fördjupningsarbete (”forskning”) är att visa sin förmåga att återge någon annans text med egna ord.
Denna syn på begreppet ”forskning” bär sedan många elever med sig genom gymnasiet till högskola och universitet. Det är lätt att lägga juridiska och moraliska aspekter på plagierandet. I själva verket är dock problemet pedagogiskt. Det kan elimineras om elever får en genomtänkt undervisning under hela sin skoltid och om lärarna går in för att handleda sina elever utifrån deras förståelse av vad de skrivit.
Mina erfarenheter från fyra decenniers undervisning av elever i grundskolans senare årsklasser har fått mig att inse att det är bemötandet av elevers frågor och synpunkter i anslutning till ett lärostoff som har avgörande betydelse för om en elev ska förstå skillnaden mellan fusk i betydelsen att kopiera och forskning i betydelsen att undersöka genom iakttagelser, analyser och slutsatser. För elever som styrs in mot att självständigt och kritiskt fundera över fakta de möter och sätta dessa i relation till egna frågor och förmodanden framstår det inte som särskilt vettigt att oreflekterat kopiera vad andra kommit fram till.
Det naturliga sättet för en lärare att undersöka vems tankar som förs fram i en elevs arbete är förstås att bemöta oklara resonemang med frågor som ”Hur menar du här?” i stället för att leta efter bevis på fusk. Först när eleven inte kan reda ut ett resonemang i sin egen text har man anledning att misstänka att hon kopierat någon annan.
Om studenter redan från sin allra första skoltid vant sig vid att reflektera över sitt lärande behöver problemet med fusk i form av plagiat aldrig uppkomma, menar jag. Att lärare aktivt intresserar sig för sina elevers tankegångar stärker dessutom elevernas självförtroende och därmed deras förmåga att genomföra sin uppgift.
CARIN JÖRGEL-LÖFSTRÖM, Adjunkt i svenska och samhällsorienterade ämnen, Göteborg
