Avsedd för nordbor?
I bokrecensionen av Åke Daun står det: ”Bland invandrargrupperna är det polackerna som visat sig extra framgångsrika. . . . Till utseendet liknar de oss nordbor . . .”
Detta ger en känsla av att texten är avsedd för nordbor (som har ett visst slags utseende som polackerna har turen att likna). Menar verkligen författaren att alla Forskning & Framstegs läsare är etniska ”nordbor”? Varför tänker ni inte på att någon med invandrarbakgrund och motsvarande utseende av en händelse kan öppna er tidning, bläddra igenom och stanna vid en rubrik som har ordet ”invandrare”? Jag blir ledsen av en sådan arrogans och ignorerande av personer med icke-nordisk etnicitet.
OLGA SKOURDINA JONSSON, invandrare
Svar:
Jag beklagar tolkningen av ”oss nordbor”. Låt gå för att det var tanklöst av mig, men ”nordbor” är faktiskt ingen etnisk beteckning, utan avser helt enkelt de människor som bor i Norden. ”Etniska nordbor” är något annat och existerar egentligen inte. Det skulle förutsätta att nordborna talade samma språk och delade samma historia, vilket de inte gör. När jag använder en referens som ”oss nordbor” i en tidskrift utgiven i Sverige är därför detta korrekt. Brevskrivaren tillhör själv nordborna, som bosatt i Norden, alltså med avseende på just denna geografiska bestämning. Nordbor ser generellt ut som skandinaver, finländare, balter, ryssar och polacker, vilka lätt smälter in i den nordiska befolkningen. Att detta har vissa fördelar för dem som bor i den här delen av världen är väl känt.
”Invandrare” ansågs vara en positivt klingande term när den introducerades på 70-talet, i stället för ordet ”utlänning”, som då ansågs ha negativ klang men som inte alls hade det tidigare. De italienska immigranterna som kom på 1940-talet omtalades som utlänningar utan negativ bibetydelse. Ordet färgas av tidsandan, men försöken att hitta på nya ord är patetiska. Ändå är den lexikala innebörden av ”utlänning” fortfarande ”en person som kommer från ett annat land”.
Jag hävdar att min egen hustru sedan 23 år fortfarande är både ”utlänning” och ”invandrare” – från Sovjetunionen. Hon har inte ens ”turen” att se nordisk ut, eftersom hon är armeniska. Jag är formligen omgiven av utlänningar både i min familj och min vänkrets, ”nya svenskar” (hemska ord!) från alla världsdelar. Själv kan jag inte tänka mig att leva i ett etniskt homogent Sverige, som det Sverige i vilket jag växte upp.
Läs gärna tidskriften Invandrare & Minoriteter, vars styrelse jag är ordförande i. Får jag också rekommendera min senaste bok En stuga på sjätte våningen. Svensk mentalitet i en mångkulturell värld (Symposion 2005).
ÅKE DAUN
