Paul Rosenblatt

Det finns mycket forskning om sömn, men mindre om sovandets sociala aspekter - det faktum att man förväntas sova med sin livskamrat.
Publicerad

Den amerikanske sociologen Paul Rosenblatt har nyligen givit ut boken Two in a bed – The social system of couple bed sharing, där han behandlar parsovandets problematik. Han har intervjuat ett femtiotal par om deras gemensamma sovande.

1. Varför forska om parsovande?

– All tidigare forskning gäller sömn som individuellt problem. Men för de flesta handlar sömnen om social samvaro – på gott och ont. Den gemensamma sängen är en av de viktigaste delarna av en relation.

2. Vad kom du fram till?

– Att det är svårt att sova ihop. Men trots att de flesta sover bättre när de är ensamma, så vill de ändå helst sova med sin partner. Den gemensamma sängen är en symbol för den fungerande relationen. Många kvinnor är dessutom rädda för att sova ensamma om de är vana ha att sin man bredvid sig på natten.

Temperaturen i sovrummet är en problematisk fråga. Och män vill generellt ha kallare och tunnare täcken, kvinnor varmare och tjockare täcken.

För många är tiden i sängen den viktigaste tiden ihop. Här hinner man prata i fred och få kvalitetstid.

3. Har du några råd till dem som har problem att sova ihop?

– Ha tålamod! Det gemensamma sovandet är inget som fungerar av sig självt, och många har problem med detta. De flesta äldre som jag intervjuade har exempelvis problem med snarkning. Samtidigt visade det sig att det gemensamma sovandet kan rädda liv – några av mina informanter hade råkat ut för både insulinkoma och hjärtattacker i sömnen, vilket upptäcktes av partnern.

Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor