Redan år 1756 började man mäta lufttemperatur på Observatoriekullen i stadens centrum.
Under 250 år har vädermätningar utförts på exakt samma plats i Stockholm, vilket gör serien till ett unikt dokument att studera klimatväxlingar med. Så kan man konstatera att 1800-talet, med undantag av 1820-talet, var genomgående kallt, och kallast, -32 grader, var det den 20 januari 1814. Den högsta temperaturen någonsin på Observatoriekullen, 36 grader, noterades den 3 juli 1811.
Det kallaste året var 1867 med hård kyla i maj-juni vid inledningen av växtsäsongen. Följande sommar blev däremot varm och exceptionellt torr. Tillsammans ledde det extrema vädret till missväxt och hungersnöd. Följden blev att fler lämnade landsbygden och emigrerade till Nordamerika.
Under 1900-talet blev det varmare, med en topp under 1930-talet. Även de senaste 18 åren har varit varma, med framför allt milda vintrar. Åren 1934 och 2000 är de varmaste i hela Stockholmsserien. Kallast under 1900-talet var den 25 januari 1942, -28,2 grader. Varmast sedan 1901 var det den 6 augusti 1975 - då svettades stockholmarna i 35,4 graders värme.
Du har just läst en text ur nummer 8/2006 av tidskriften Forskning & Framsteg. Vill du läsa mer? Prenumerera här!
Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.
Tidskriften med faktakollade och ögonöppnande reportage och vetenskapsnyheter utkommer med 10 nummer per år.
