Savannbabianernas metafysik

Det är viktigt att förstå babianernas sociala liv om man är intresserad av kommunikation.
Publicerad

Ordet ”metafysik” väntar man sig inte i titeln på en ny bok i ett biologiskt ämne. Dorothy L. Cheney och Robert M. Seyfarth använder det för att anspela på ett berömt uttalande av Charles Darwin i en av hans anteckningsböcker: ”Den som förstår babianen har kommit längre i metafysiken än Locke.” Vad han menade var att studier av hur våra nära släktingar i djurvärlden bär sig åt ökar förståelsen av vår egen art långt mer än allt filosoferande. Deras bok handlar om savannbabianernas liv och leverne i Botswanas Okavangodelta och är baserad på mångåriga observationer och talrika experiment ute i fält – inga apor bakom galler här inte!

Babianer lever, liksom de allra flesta primater, ett intensivt socialt liv. I Okavango består deras flockar av omkring hundra individer, som nästan jämt är inom syn- eller åtminstone hörhåll från varandra. Honorna stannar i sina födelseflockar, medan hanarna emigrerar när de nått könsmognad och försöker nästla sig in i någon annan flock. För honornas del är det oerhört viktigt att ingå i ett nätverk av medsystrar, inte minst därför att ett sådant kollektiv kan försvara sina ungar mot infanticidbenägna hanar.

Liksom hos många andra djurarter gäller hos babianerna att ungarna riskerar att avlivas när en eller flera nya hanar ansluter till flocken och strävar efter att själva bli fäder till nästa generation. De honor som mister sina ungar kommer snabbt i brunst igen och blir då mödrar till de nya hanarnas avkomlingar.

För hanarnas del gäller det att klättra i flockens hierarki. Detta kräver ett ständigt iakttagande av hur relationerna mellan flockens hanar ser ut och ett skickligt manövrerande mot allt högre status. Makt belönas med sex.

Hos båda könen fordras således stor finurlighet för att klara sig i det komplicerade intrigspelet. Alla känner igen varandra personligen och vet precis till vilken klan som varje individ hör och dennas rang inom klanen. Sådant är av yttersta vikt att hålla reda på. Misstag kan nämligen kosta en ryslig massa stryk – eller värre. ”Blodshämnd” florerar: den som har segrat i en konflikt bör hålla ett öga på förlorarens mäktigare släktingar, som kan vara inställda på revansch. Och den som har förlorat kan få njuta hämndens sötma genom ingripande från någon släkting.

Medan babianerna, speciellt honorna, med åtbörder och en begränsad lätesrepertoar förefaller kunna meddela sig med varandra, saknar de förmåga att prata om varandra. Skvaller saknas i deras värld. Rubbningar i flockens maktstruktur får var och en notera och relatera till på egen hand. Det kräver oavlåtlig uppmärksamhet och ständiga åtgärder. Babianforskaren Robert Sapolsky påstår att babianer sover åtta timmar om dygnet, äter fyra och intrigerar tolv.

Cheney & Seyfarth finner inga tecken på att babianer äger någon nämnvärd mentaliseringsförmåga – förmåga att sätta sig in i andra individers tänkande och kännande. I vart fall delvis förklarar denna oförmåga att de liksom andra apor saknar egentligt språk. Babianer tycks också sakna förmåga till framförhållning, och följaktligen är det ganska förståeligt att de inte använder och än mindre tillverkar några verktyg. Innan man kan se en liten smula in i framtiden, är det omöjligt att förbereda sig för den genom att greppa ett verktyg.

En intressant hypotes som Cheney & Seyfarth diskuterar är att den egenskap som kanske mer än någon annan skiljer vår art från alla andra arter, nämligen vårt obegränsat kombinatoriska språk, har uppkommit som en förfining eller komplettering av mentaliseringsförmågan. Först sedan denna kommit på plats fanns det gott om samtalsämnen.

Inte nog med att Cheney & Seyfarth har ofantligt mycket att berätta, dessutom skriver de med elegans, klarhet och understundom ett skönt stänk av humor. Att forska är inte bara viktigt utan också jätteroligt – den övertygelsen lyser från varje sida i denna bok, som måste läsas av alla som är intresserade av att försöka förstå hur vi människor har fått vårt unika psyke och våra specifika kognitiva talanger. Eller som helt enkelt är nyfikna på en osedvanligt intressant djurarts liv och leverne i ett av Afrikas sista paradis.

Nästa bok är en klassiker, ursprungligen utgiven på tyska redan 1971, och nu tillgänglig i engelsk översättning (som dock tyvärr är ganska klantig). Författaren är schweizare och heter Hans Kummer, och han har ingående studerat hamadryasbabianerna i den riktigt ogästvänliga Danakilöknen i södra Etiopien.

Kummer är en av de viktigaste pionjärerna inom fältprimatologin, och i sin bok presenterar han många rön och erfarenheter som andra forskare senare utgått från i sina egna studier. För Kummer var det ett centralt problem att förstå hur i tid och rum skiftande ekologiska betingelser påverkar olika babianbestånds sociala vanor, och omvänt att se primaters socialitet i dess mångfaldiga varianter som system av anpassningar till olika situationer.

I en så dynamisk vetenskap som beteendeekologin är det sällsynt att en 35 år gammal bok är så i högsta grad läsvärd som Kummers.

Primate societies

Kummer, Hans
Aldine Transaction

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor