Infektioner och kannibalism blev vanligare efter förändringar som skulle ge hönsen ett bättre liv.
En stor omställning av hönsuppfödningen i Sverige pågick mellan åren 2001 och 2004. Hönsen skulle bli frigående eller åtminstone få bo i burar utrustade med rede, sittpinne och sandbad.
Kort efter att hönsen hade börjat flytta in i nya omgivningar upptäckte Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, att landets äggproducenter började skicka in betydligt fler döda värphönor för obduktion.
- Antalet djur som skickades hit ökade som mest med en faktor tio, säger Oddvar Fossum, biträdande statsveterinär på SVA.
Han berättar att de inskickade djuren är ett indirekt mått på dödligheten bland hönsen.
- Det verkar som omställningen gick lite för fort. Jag tror inte att äggproducenterna hade fått tillräckligt med kunskap om de nya systemen, säger Oddvar Fossum.
Bakterieinfektioner, parasiter och kannibalism var de vanligaste orsakerna till att hönorna dog.
Under de senaste åren har obduktionerna blivit färre. Men antalet höns som skickas till SVA är fortfarande större än före omställningen, enligt Oddvar Fossum.
Du har just läst en text ur nummer 3/2009 av tidskriften Forskning & Framsteg. Vill du läsa mer? Prenumerera här!
Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.
Anmäl dig till vårt kostnadsfria veckobrev med ett urval av de senaste nyheterna.
.
Ta del av spännande vetenskapsnyheter 11 gånger per år.
Faktakollade, initierade och ögonöppnande reportage i varje nummer!
