Hönsens befrielse kostade liv

Infektioner och kanni­balism blev vanligare efter förändringar som skulle ge hönsen ett bättre liv.
Publicerad

En stor omställning av hönsuppfödningen i Sverige pågick mellan åren 2001 och 2004. Hönsen skulle bli frigående eller åtminstone få bo i burar utrustade med rede, sittpinne och sandbad.

Kort efter att hönsen hade börjat flytta in i nya omgivningar upptäckte Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, att landets äggproducenter började skicka in betydligt fler döda värphönor för obduktion.

– Antalet djur som skickades hit ökade som mest med en faktor tio, säger Oddvar Fossum, biträdande statsveterinär på SVA.

Han berättar att de inskickade djuren är ett indirekt mått på dödligheten bland hönsen.

– Det verkar som omställningen gick lite för fort. Jag tror inte att äggproducenterna hade fått tillräckligt med kunskap om de nya systemen, säger Oddvar Fossum.

Bakterieinfektioner, para­siter och kannibalism var de vanligaste orsakerna till att hönorna dog.

Under de senaste åren har obduktionerna blivit färre. Men antalet höns som skickas till SVA är fortfarande större än före omställningen, enligt Oddvar Fossum.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor