Svåravläst. Personer med dyslexi får kämpa med texten. Forskarna hoppas att riktad lästräning ska hjälpa.
Bild: Torbjörn Larsson

Dyslexi

Hjärnan hajar till när något avviker från ett inlärt mönster. Nu föreslår svenska forskare att svårigheter med denna igenkänning kan ligga bakom dyslexi.

På skärmen framför dig flyter serier av bokstäver förbi: VXXRV, VSXRV, VSXVR. Plötsligt, vid sekvensen VXRRV, händer något. Du märker det inte själv, men forskarna på Stockholm Brain Institute vid Karolinska Institutet, med hjärnforskaren Karl Magnus Petersson i spetsen, ser aktivitet i en del av hjärnan som reagerar på avvikelser. Experimentet är utformat för att jämföra hur dyslektiker och personer med normal läs- och skrivförmåga reagerar när inlärda mönster rubbas.

###Ett barn i varje klass drabbas

En definition av dyslexi är att en normalbegåvad person har oproportionerligt svårt att lära sig läsa och skriva jämfört med hur andra färdigheter utvecklas. Dyslektiker har ofta även svårt att skilja på vänster och höger, och kan uppvisa viss motorisk klumpighet.

Många dyslektiker har problem med den så kallade fonologiska igenkänningen, alltså hur man ska uttala ljud som är skrivna.

–Vissa ord i svenskan är särskilt besvärliga. Mitt favoritexempel är ordet MATTKANT. Här ljudar man fram till det andra T:t och måste då omdefiniera hur det inledande A:t ska uttalas. Sedan är det samma sak med det sista T:t och A:t, säger professor Martin Ingvar, som samarbetar med Karl Magnus Petersson.

I internationella studier räknar man med att 4–10 procent av befolkningen har dyslexi. Men det varierar beroende på hur transparent språket är. Det går att beskriva som att det finns en gradskillnad mellan språken: i engelska är det mycket svårt att koppla hur ord stavas med hur de ska uttalas. Svenska ligger någonstans i mitten, medan kopplingen mellan stavning och uttal är tydlig i italienska och i finska.

Sådana skillnader ligger bakom att både arv och miljö avgör om en viss person definieras som dyslektiker eller ej.

###Vi reagerar på det ovanliga

Ett grundläggande problem för oss människor är att hantera det informationsflöde som vi hela tiden utsätts för. Och eftersom hjärnans arbetshastighet inte är oändlig är det bra att kunna spara information i den buffert som vi normalt kallar arbetsminnet. Ur de delar av hjärnan som utvecklingsbiologiskt sett är unga (hjässlober och pannlober) kan vi medvetet plocka fram den information vi vill. Men i de äldre delarna, som de basala ganglierna, sker samma slags inlagring utan att vi är medvetna om det.

I det experiment som nämns i inledningen använder sig forskarna av detta fenomen. Med hjälp av ett datorprogram skapas omkring femhundra sekvenser på fem bokstäver. Sekvenserna består enbart av konsonanter, för att inte påminna för mycket om vanliga ord.

Något som försökspersonerna inte får veta är att sekvenserna har ett konsekvent mönster. Detta används under hela träningsperioden, som är en timme om dagen i fem dagar. Man kan beskriva det som att försökspersonerna omedvetet får lära sig en konstgjord grammatik.

Efter träningsperioden testas deltagarna och får då se sekvenser flöda förbi samtidigt som deras hjärna avbildas med magnetkamera. ­Ibland smygs sekvenser in som bryter de tidigare inlärda reglerna.

Hos dem som har normal läs- och skrivförmåga aktiveras då en del av hjärnan som enligt forskarna hanterar vår ”åh fan!”-reaktion när mönster bryts.

–Om jag säger att alla brevlådor är bruna, eller att en gemensam kvinnlig bekant har storlek 46 i skor så hajar du till, exemplifierar Martin Ingvar.

Evolutionärt har det varit viktigt att reagera snabbt på det som avviker. Om den som ler intagande samtidigt har konstigt rynkade ögonbryn är det något som inte stämmer.

Det är en speciell struktur i hjärnans basala ganglier och en bit av den vänstra pannloben som lyser upp när bokstavssekvensen bryter den inlärda grammatiken. Men det gäller i högre grad dem som har normal förmåga att läsa och skriva. Hos dyslektiker sker inte samma aktivering av hjärnan. De reagerar mer slumpmässigt.

Forskarna tolkar detta som att dyslektiker har svårare att se vad som ingår i ett visst mönster, något som också kan ha samband med problem att koppla ihop ljud med bokstäver.

En annan upptäckt som forskarna gjort är att vi människor är ”flerkanaliga”. Det innebär att den som lärt sig den konstgjorda grammatiken via hörseln även känner igen den – och dess avvikelser – med synen. Också här har personer med normal läs- och skrivförmåga lättare att känna igen avvikelser. Det är däremot ingen skillnad mellan kvinnor och män, vilket inte heller var väntat.

Försöket är anpassat för vuxna, men Karl Magnus Petersson utvecklar nu tillsammans med forskare i Portugal en modell med kortare sekvenser, för att kunna undersöka barn.

###Kan gå att träna bort

Det finns olika idéer om vad som orsakar dyslexi. En del forskare menar att det har att göra med ett nedsatt arbetsminne, medan Karl Magnus Petersson och Martin Ingvar snarare tror att det handlar just om svårigheter att avkoda sekvenser. Om så är fallet kan tillståndet vara träningsbart, åtminstone delvis. Nu prövar de en speciell lästräningsmetod, men än så länge finns inga färdiga resultat.

Vad är det då som gör att sekvensen VXRRV upplevs annorlunda? Jo, för den som omedvetet lärt sig den konstgjorda grammatiken avviker sekvensens tre sista bokstäver från mönstret.

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor