Metan från Arktis oroar

Den mycket kraftfulla växthusgasen metan bubblar upp från tinande havsbottnar norr om Sibirien.
Publicerad

Uppskattningsvis 8 miljoner ton metan om året frigörs från permafrosten under kusthavet norr om Ryssland. Forskarna fruktar att metan, som är en tjugofalt kraftfullare växthusgas än koldioxid, kommer att påskynda den pågående uppvärmningen av jordens klimat än mer än tidigare scenarier visat. Samtidigt är det osäkert om metanutsläppen är nya eller bara nyupptäckta.

– Nyupptäckta är de ju, men än så länge utgör de bara en liten del av hela världens metanutsläpp på över 400 miljoner ton om året, säger Örjan Gustafsson, professor i tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Han deltog nyligen i en svensk-rysk expedition som mätte metannivåerna i vattnet och luften på över hundra platser i de östsibiriska grundhaven. Området är en förlängning av den sibiriska tundran som vid slutet av den senaste istiden översvämmades av smältande glaciärer och bildade bottnen på det grunda havet.

Ruttnande växtrester släpper ut metangasen, som dock antogs vara effektivt instängd i den frusna havsbottnen. Men den läcker ut.

– Vi vet inte när det första metanet började frisättas, säger Örjan Gustafsson. Men i första hand ligger naturliga processer bakom upptiningen. Dels är havsvattnet varmare än permafrosten, kring noll grader, dels sipprar det upp geotermisk värme från jordens inre. Däremot kan upptiningen påskyndas av den globala uppvärmningen, och det oroar. För vi vet att om bara 1 procent av allt det metan som ligger i östra Sibiriens kusthavsbottnar släpps ut i atmosfären, så kommer en abrupt klimatuppvärmning att inträffa.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor