Annons

Kusingifte går an – men inte som regel

I Sverige är det tillåtet med kusinäktenskap sedan 1845. På andra håll i världen är det brottsligt än i dag.

Annons

Kusinäktenskap var förr vanligt i de högre stånden i Europa i syfte att bevara släktlinjer och arv. Ett spektakulärt fall är den spanske 1600-talskungen Karl II – utvecklingsstörd, impotent och tidigt åldrad – vilket man velat förklara med serier av ingiften inom huset Habsburg. Bland många andra släktband kan nämnas att hans mormor också var hans faster och att en tidigare drottning (med tillnamnet ”den vansinniga”) var både hans morfars farfars farmor, hans farfars morfars farmor och hans morfars mormors mormors mor. Hans syster gifte sig för övrigt med sin morbror och fick barn med honom. Även den blödarsjuka som i modern tid drabbat europeiska kungahus anses bero på ingiften.

I Gustaf Elgenstiernas klassiker Den introducerade svenska adelns ättartavlor kan man lätt finna giftermål som åtminstone med dagens ögon ter sig ovanliga, som äktenskap med svägerska eller svärmor.
Sedan dess har kusinäktenskapens sociala fokus förskjutits bort från överklassen. År 2008 vållade den brittiske miljöministern Phil Woolas uppståndelse genom att förklara den höga andelen medfödda defekter hos barn till pakistanska invandrare med att över hälften av alla pakistanska äktenskap är mellan kusiner. Han blev snart befordrad till invandringsminister.

De flesta människor tycks instinktivt vara emot inavel, och diskussionen om giftermål med släktingar är känslig. Många är övertygade om att det medför stora genetiska risker att gifta sig med nära släktingar. Ibland anförs själve Charles Darwin, som i sitt äktenskap med kusinen Emma Wedgewood – ett av flera kusinäktenskap mellan de båda släkterna – ibland påstås ha fått flera barn med olika handikapp. Enligt Sverker Sörlins bok Den blinde skaparen om privatpersonen Darwin var denne bekymrad över att de var kusiner och sökte tecken på att detta fått följder, vilket möjligen var fallet med något av de tio barnen.

Särskilt intresse bland forskare väcker relativt isolerade befolkningar som grundats av en ganska liten grupp, som franska Quebec, Sardinien, Island, nordöstra Finland, Färöarna, ashkenaziska judar, amishfolket i Pennsylvania och beduiner i Bekadalen. Allra mest känt är kanske antikens egyptiska kungafamiljer, som tillämpade familjegifte i extrem grad, även mellan syskon, vilket ledde till missbildningar och sjukdomar.

Forskare har visat att ärftliga sjukdomar är något vanligare i befolkningsgrupper med hög grad av ingifte, men de understryker också att det är mycket svårt att beräkna de genetiska riskerna vid ett visst kusinäktenskap. Bland annat beror riskerna på om giftermålet är en undantagsföreteelse eller en del av ett samhälleligt mönster. I en undersökning år 1947 noterade läkaren, genetikern och siste föreståndaren för Institutet för rasbiologi, Jan Arvid Böök, att andelen kusinäktenskap i tre norrbottniska socknar varierade mellan 1 och 7 procent. I jämförelse med icke-kusinäktenskap i samma socknar fann Böök att det tycks ha inneburit förhöjd risk för medfödda handikapp och sjukdomar, även när han tog hänsyn till att de som gifte sig med kusiner ibland själva hade sämre hälsa.

Giftermål i historisk tid mellan nära släktingar har studerats av Inez Egerbladh och hennes kolleger vid Demografiska databasen i Umeå. Kusinäktenskapen ökade starkt under 1800-talet, trots stor befolkningstillväxt som gjorde att det fanns fler människor att hitta en partner bland. På några håll i Norrland var släktgifte vanligt, exempelvis i i Kågedalen i Västerbotten. Andelen kusinäktenskap i Norrland trefaldigades från 1 till 3 procent i slutet av seklet. Forskarna fann fall där man gift sig med kusiner fem generationer i följd. Äktenskap mellan personer besläktade i sjätte led eller närmare – där kusinäktenskap utgjorde drygt hälften – stod för 21 procent av alla familjebildningar mellan 1720 och 1899 i Skelleftetrakten.

I kusinäktenskapen blev det både fler dödfödda barn och högre dödlighet bland spädbarnen, medan äktenskap mellan mer avlägsna släktingar inte påverkade barnens överlevnad. I nio av tio kusinäktenskap var båda parters föräldrar jordägare, att jämföra med hälften i icke-besläktade äktenskap. Syftet att konsolidera markegendom är med andra ord uppenbart.

Fram till 1930-talet var giftermålsåldern i Sverige hög, och andelen ogifta i befolkningen var stor och stigande. Att gifta sig med en kusin var kanske ett sätt för somliga att verkligen bli gifta.

Många tror att bibeln förbjuder kusinäktenskap, men något uttryckligt förbud finns inte där, bara några allmänna formuleringar. I vissa länder är det dock förbjudet för kusiner att gifta sig, exempelvis Kina och i drygt hälften av USA:s delstater. I sex av delstaterna är det faktiskt straffbart.

Kusinäktenskap är däremot tillåtet över hela Europa: i Sverige från 1845 (dessförinnan krävdes kunglig dispens), i Finland – där det är ovanligt – först från 1969. I Spanien och några andra länder får kusiner bara gifta sig civilt, inte i kyrkan.

I Danmark är kusinäktenskap en känslig fråga som förknippas med invandrare och har ventilerats i folketinget. Om en utomeuropeisk invandrare har gift sig med en dansk medborgare som är dennes kusin, nekas ofta uppehållstillstånd eftersom äktenskapet då anses arrangerat eller påtvingat. Den danska Familiestyrelsen har tillsammans med invandrings- och justitiemyndigheterna gett ut en broschyr om att kusinäktenskap kan leda till att barnen blir handikappade. Man åberopar forskning som visar att risken för medfödda handikapp och sjukdomar är 1–2 procent i normalbefolkningen, men dubbelt så hög i kusinäktenskap och ännu högre om medfödda sjukdomar finns i familjen eller om ingifte förekommit i flera led dessförinnan.

De varnande exemplen i broschyren bär arabiskklingande namn, utan att direkt peka ut någon nationalitet. En färsk artikel om kusinäktenskap i den danska tidskriften för sjuksköterskor bär titeln ”Familierne ved godt de har dårlig blod”. Vi börjar därmed komma i närheten av klassiska tankar om rashygien. Alla statliga ingrepp med syfte att påverka ärftlighet bör räknas dit, även om vi inte vill vidkännas termen.

Andra forskare har i stället velat tona ner riskerna med kusinäktenskap. Genetikerna Diane Paul och Hamish Spencer undrar således varför staten i vissa länder vill förbjuda något som åtminstone i vanliga befolkningar inte är mer riskfyllt än att få barn efter 40 års ålder? Och varför i så fall tillåta ännu mer riskfylld reproduktion, som bland bärare av vissa mycket allvarliga genetiska sjukdomar?

För dagens Sverige är det en omöjligt stor uppgift att kartlägga ingifte med släktingar generellt, men det går att titta lite närmare på kusinäktenskap, som ju är en sorts sinnebild för att gifta sig med släktingar. Statistiska centralbyrån har en ganska okänd flergenerationsdatabas, där det går att analysera familjerelationer, vem man är släkt med och var dessa bor. Eftersom databasen upprättades först 1947 är antalet generationer i den ännu få, men det är möjligt att granska just kusinäktenskap. För att undvika osäkerhet om släktskap i föregående generation, gäller det följande endast svenskfödda personer med svenska föräldrar.

Den första frågan är förstås om folk alls har någon kusin. Tvärtemot vad många tror har vi fler släktingar omkring oss nu än förr. I åldern 20–40 år, parbildningstid för de flesta, har omkring 90 procent en eller flera kusiner. Trots det finns det i åldersgruppen 20–39 år faktiskt bara ett femtiotal äktenskap mellan kusiner i Sverige, medräknat icke-gifta samboende kusiner med gemensamma barn. Det motsvarar 1 av 10 000 äktenskap/parbildningar i denna åldersgrupp. Det är inte känt om detta medfört några negativa genetiska följder, men sannolikheten för detta är inte så stor eftersom sådana giftermål både är ovanliga och inte ingår i ett kulturmönster.

Karin Lundström på Statistiska centralbyrån har bidragit till denna artikel med analyser av Flergenerationsdatabasen. Demografiska databasen i Umeå har också varit hjälpsam.

Litteraturhänvisningar

The frequency of cousin marriages in three north Swedish parishes

Böök, Jan Arvid
Sida, volym:
sid 252-254

Genetical investigations in a north Swedish population. The offspring of first-cousin marriages

Böök, Jan Arvid
Annals of Human Genetics
Sida, volym:
21. sid 191-221

The Influence of consanguineous marriage on reproductive behavior and early mortality in northern coastal Sweden, 1780-1899

Egerbladh, Inez & Bittles, Alan

It's OK, we're not cousins by blood

Paul, Diane B. & Spencer, Hamish G
Sida, volym:
PLoS Biol 6(12): e320. doi:10.1371/journal.pbio.0060320

Litterära kusinäktenskap

Den italienske författaren Giuseppe Tomasi di Lampedusa nämner i sin underbara roman Leoparden om siciliansk överklass under 1800-talet ”de ofta förekommande giftermålen mellan kusiner – dikterade av erotisk lojhet och småskurna hänsyn till jordegendomarna – … [vilket] haft till följd att salongerna vimlade av unga flickor som var småväxta till otrolighet, gulhyade till osannolikhet och kvittriga till outhärdlighet.”

Det finns också en mänsklig sida av detta som Jane Austen fångar i Stolthet och fördom, när hon ställer aristokratins strategiska kusinäktenskap mot det fria partnervalet och kärleken utanför dessa allianser.

Ur veckotidningen Husmodern

Kan det vara risk att gifta sig med sin kusin? (Nr 39 1942)

Jag är 22 år och har blivit kär i min kusin. Har alltid varit emot kusingifte. Är det ej ett fattigdomsbevis att ej kunna gifta sig utom sin egen släkt, det har jag t.o.m. förlöjligat. Nu sitter jag i samma båt. Vill hoppas att detta ska gå över, men om inte, så gruvar jag mig över alla historier jag hört om defekta barn i sådana äktenskap t.o.m. sinnessjukdom. Jag skulle ej våga få några barn, och då blir ju livet bra tomt, jag älskar barn. --- Giv svar om någon finns som gift sig med kusin, och det slagit lyckligt ut, men svara fort är jag så tacksam, till

Olycklig kusin

Svar till ”Olycklig kusin”: Kusingifte kan bli till lycka. (Nr 42 1942)

I ert inlägg läste jag om er ängslan för kusingifte. Jag kan omtala att min mor och far äro kusiner. Vi äro 8 syskon, alla välskapade och friska. 4 av mina syskon äro ovanligt intelligenta och vi andra äro vanliga medelmåttor. Jag har också hört talas om att kusingifte skulle ha menlig inverkan på avkomman, men tror ej längre på detta.

Gunilla

Viss ökad risk för genetiska skador

Biologen Emil Nilsson menar att ärftliga sjukdomar är en del av vad det innebär att vara människa.

Både Charles Darwin och Albert Einstein var gifta med kusiner. I Einsteins fall fick paret inga gemensamma barn, medan Darwin ständigt oroade sig för att hans barns sjukdomar berodde på släktskapet med hustrun. Tre av de tio barnen dog i unga år, men å andra sidan blev några av dem högt aktade samhällsmedborgare.

När kusingifte skapar genetiska problem kallas det inavelsdepression. Bakgrunden är att barn blir till genom att genkopior från pappans spermie kombineras med genkopior i mammans ägg. Det befruktade ägget får två kopior av varje gen, ett slags garanti för att allt ska gå bra – om den ena är skadad så fungerar den andra. Fast garantin gäller inte fullt ut vid kusingifte eller annan inavel. Då ökar nämligen risken för att ingen av barnets två genkopior är frisk.

Vi människor har mer än 20 000 gener i vår arvsmassa. Det finns många varianter av varje gen, så sannolikheten att få två identiska kopior av en viss gen, från mamma respektive pappa, är mycket liten. Men om nära släktingar får barn med varandra, så ökar sannolikheten betydligt. Är då kopiorna skadade, uppstår ofta någon sjukdom. I dag är nära 3 000 genkopior kända som är kopplade till sjukdom, och ytterligare nära 2 000 där kända sjukdomar troligen orsakas av skadade genkopior. En del av de här sjukdomarna – men långt ifrån alla – är ovanliga, allvarliga och svåra att bota.

Evolutionärt sett finns två vägar att undvika inavelsdepression. En väg, som majoriteten av alla organismer – inklusive människan – omedvetet strävar efter, är strategin att inte få avkomma med nära släktingar. Det finns också en grymmare väg. Efter lång tid av inavel så kan många av de skadliga genkopiorna försvinna, bärarna dör helt enkelt ut. Det är en väg som exempelvis geparder tvingats gå igenom beroende på att det för ett antal tusen år sedan fanns endast några få geparder kvar. Alla geparder är därför fortfarande nära besläktade, och det föds än i dag åtskilliga ungar som är så genetiskt skadade att de inte överlever till reproduktiv ålder. Även människan har gått igenom perioder där antalet personer som bildat underlag för vidare expansion varit litet.

Vi kan inte bli av med skadade genkopior för alltid. Gamla skador lever kvar, och nya mutationer orsakar hela tiden nya skador. Det är en del av vad det innebär att vara en biologisk organism.

Emil Nilsson

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

Det finns en väldigt välskriven bloggartikel av Razib Kahn (biolog) som tar upp risken i explicita siffror: http://blogs.discovermagazine.com/gnxp/2010/08/the-individual-social-ris...

Där finns det en del mer explicit data...

Karlstad 20150828/

Jag Maria Sandberg har en fråga gällande släktgifte!
Det förekom en del prat i samband med släktforskningen om kusingifte vilket inte verkar förekommit på mammas sida släkten under 1900-talet/
som är tillåtet sedan 1845 i Sverige - men i regel inte/

Trillingar är ok och dessa uppgifter har jag vuxit upp med!
Hur är det med gifte med t ex någon av sina föräldrars farbror eller morbror? KUSINBARN? O S V
Eller t ex ett adoptivbarn där generna inte är släktade genetiskt men eftersom adoption förekommit hur ställer sig Svensk lagstiftning i det fallet?

Mvh/

Maria Sandberg