Karismatisk till döds

Nära hälften av världens tigrar finns i dag i Indien. Men det är också där som de minskar allra snabbast. På bara åtta år har antalet tigrar i Indien halverats. Det beror på att stora pengar finns att hämta för tjuvjägarna. Döda tigrar smugglas främst till Kina, där de flås, styckas och prepareras till asiatisk folkmedicin. Varje del av tigern, skinn, klor och tänder, säljs dyrt för sin påstådda förmåga att bota olika sjukdomar. Den illegala jakten och folktron på tigerns helande verkan utgör troligen det största hotet mot arten. Men även utvecklingsprojekt som gruv- och dammbyggen tar värdefull skogsmark från tigrarna. På hundra år har deras livsmiljö minskat till en tiondel. För snart 40 år sedan, under den indiska premiärministern Indira Gandhis regering och med stöd av Världsnaturfonden, öppnades nio tigerreservat i landet. Där skulle djur och växter vara fredade så att tigrarna, som vid den tidpunkten beräknades till omkring 1 800 individer, kunde öka i antal. Reservaten blev med tiden allt fler, och under de första elva åren ökade tigerbeståndet i Indien till mer än 4 000 djur. Men så småningom började tigrarna minska i antal. I flera reservat gjordes osäkra inventeringar där man försökte identifiera individerna och skilja dem från varandra genom tassavtryck i vägdammet. I andra medverkade reservatens ansvariga till att tigrar dödades och smugglades till Kina, medan de fortsatte rapportera ett rimligt antal tigrar till myndigheterna. Den största skandalen avslöjades 2009 i reservatet Panna. Där fanns det inte längre några tigrar, men ändå ordnades tigersafarier för förväntansfulla turister. Parkledningen erkände att deras 24 tigrar försvunnit på tre år, troligtvis på grund av tjuvjakt. Tre andra indiska reservat, Pench, Kanha och Bandhavgarh, ställde upp med en hanne och två honor som fick flytta till Panna. Och nu har de första tigerungarna fötts och en ny stam håller på att växa fram. Det är också lättare i dag att hålla reda på djuren; inventeringsmetoderna är mer avancerade och säkrare än förut. I många reservat är tigrarna försedda med radiosändare. Parkerna har också utrustats med kamerafällor som utlöses av rörelsedetektorer och som fotograferar tigrarna när de passerar. Eftersom varje tiger har sitt eget randiga mönster kan olika individer lätt kännas igen. Det går också att se hur många ungar honorna har med sig. Enligt den kinesiska almanackan firades 2010 som Tigerns år. Nästa gång det infaller är 2022. Frågan är om det då finns några vilda tigrar kvar på jorden. Inför detta hot, och för att finna gemensamma vägar för att rädda ett av världens mest karismatiska djur, samlades i somras representanter för de tretton länder i världen som hyser tigrar. Mötet, som hölls i juni på ön Bali i Indonesien, beslutade att försöka hejda tigerstammens minskning så att den inte fortsätter att minska under de två kommande åren. Under de därefter följande tio åren ska antalet tigrar fördubblas till 6 400. Hur ska detta gå till? Jo, genom att stoppa den illegala jakten på tigrar och handeln med tigerdelar och genom att skydda tillräckligt stora och viltrika områden för tigrarna. Det låter enkelt men fordrar stora ekonomiska satsningar och en god vilja från de tretton ländernas regeringar. I Ryssland har man visat att strikt kontroll av områden och åtgärder mot tjuvjakt samt ett välordnat bevarandearbete faktiskt fungerar. Landet har lyckats få amurtigern att öka från 1970-talets hundratal till dagens cirka 450 individer. Under Vladimir Putins ledning träffades politiska ledare och viltforskare från hela världen på ett uppföljande toppmöte i S:t Petersburg i slutet av november. Alla 13 deltagande länder skrev under det 62 sidor stora dokumentet Global Tiger Recovery Programme som bland annat innehåller de insatser som man beslutade om i Bali i år. Världsbanken lånar ut 100 miljoner dollar till projektet, som totalt skall kosta 350 miljoner dollar de kommande fem åren, och FN-organet GEF (Global Environment Facility) bidrar med 12 miljoner dollar. Även privatpersoner har bidragit med pengar. Skådespelaren Leonardo diCaprio, till exempel, skänker en miljon dollar. Kan dessa bara leva upp till sina ambitioner, finns det gott hopp om att även nästa generation människor kan få se den mäktiga katten, inte bara i djurparkerna utan också i sin naturliga omgivning.