Efter kräftskivan blev det svårt att andas

Mannen sökte till vårdcentralens akutmottagning när hans astma blev allt sämre. På det åttonde vårdbesöket på nio veckor bestämde sig Eva Lindberg, överläkare vid Lung- och allergikliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att hitta en försvunnen klo.
Publicerad
**I kläm**. Klon syntes inte på röntgen, men satt fastkilad där luftstrupen delar sig och täppte till vänstra lungans luftrör.
Bild: Leif Nordang, Akademiska Sjukhuset

”Jag träffade den här drygt femtioårige mannen på senhösten, när han redan hade sökt läkare inte mindre än sju gånger. Första besöket var i början av augusti när han gick till vårdcentralens akutmottagning för att han hade svårt att andas. Sedan länge behandlades mannen för astma och använde regelbundet inhalator och även annan medicin när det behövdes.

Han nämnde för läkaren att han fem dagar tidigare varit på kräftskiva och att han därefter fått tilltagande hosta och blivit alltmer andfådd. Mannen hade bra syresättning i blodet. Men hans PEF-värde, ett mått på hur kraftigt man kan andas ut, var bara 370 liter per minut. Det kan jämföras med ett tidigare besök då värdet låg på 560 liter per minut.

Han fick akutbehandling med två olika astmaläkemedel och kortisontabletter, vilket förbättrade värdet till 460 liter per minut. Men från lungorna hördes fortfarande ett pipande biljud, typiskt för astma. Därför fick han ett kortisonpreparat att ta i fem dagar och även antibiotika, om det skulle handla om en bakterieinfektion.

Efter en vecka kom mannen tillbaka till vårdcentralen med liknande problem och behandlades åter akut. Denna gång steg hans PEF-värde från låga 300 till 500.

Fyra dagar senare kom han åter till läkaren med hosta och andningsbesvär. Man undersökte då hans hjärta och lungor med EKG och röntgen. Men allt såg normalt ut. Nu fick han prova en ny astmamedicin.

Under den följande tvåveckorsperioden sökte mannen ytterligare två gånger på vårdcentralen och fick akutbehandling. Eftersom hans astma verkade bli sämre bokade man också in ett besök hos astmasköterska.

Det sjätte läkarbesöket gjorde han i en annan stad, där han sökte akut med bröstsmärtor när han hostade. Hos akutläkaren på sjukhuset kom det fram att hans astma blivit betydligt sämre de senaste veckorna och att försämringen börjat med att han ätit kräftor. Man tog en lungröntgen som visade normal bild, och hans bröstsmärtor bedömdes vara muskuloskeletala – han hade hostat sönder en bröstmuskel. Han fick återigen inhalationsbehandling och då lät lungorna bättre.

I slutet av september träffade han astmasköterskan. Då kom det fram att han trodde att han hade råkat svälja en klo under kräftkalaset, och att han hade blött ganska mycket i halsen. Astmasköterskan gav sedvanlig information om astma och gick igenom hur han skulle använda sin inhalator.

Efter fyra dagar sökte han sig till sin husläkare, återigen för andningsbesvär. Nu hävdade han bestämt att besvären börjat i samband med att han nio veckor tidigare hade svalt en kräftklo. Husläkaren ringde oss på lungkliniken. Vi ansåg att ärendet skulle handläggas skyndsamt, så mannen ombads ta sig till sjukhusets akutmottagning.

När han kom dit var han rejält andningspåverkad, med pipande biljud i båda lungorna och ett PEF-värde på bara 290 liter per minut. Han fick akut inhalationsbehandling och även en injektion med teofyllamin, som vidgar luftrören. Då kände han sig ”bättre än på flera år”.

Han berättade för mig att astman förvärrats sedan kräftskivan nästan tio veckor tidigare när en kräftklo ”bara försvann”. Han hade hostat blod och sedan dess utvecklat en fruktansvärt dålig andedräkt. Och om det finns något som stinker är det ju gamla kräftskal…

Dagen efter gjorde jag en bronkoskopi, då man går ner med optisk fiber i luftrören. Sköterskorna som var med trodde att jag skojade när jag inför undersökningen sa att ”nu ska vi se var kräftklon sitter”. Men det visade sig mycket riktigt att det vid ingången till vänster lunga, fastkilad i själva luftröret, satt en kräftklo.

Eftersom den var för stor för att kunna tas bort med vanligt fiberbronkoskop kontaktade jag överläkare Leif Nordang på öron-näsa-halskliniken. Han tog bort klon med en tång när mannen sövts. Andningsbesvären – och den dåliga andedräkten – försvann genast.

Det är vanskligt när det fastnar saker i luftrören eller i lungan, särskilt sådant som inte syns på röntgen. Det är lätt att vara efterklok, men hos vår patient var det lurigt att hans astma faktiskt blev sämre och att astmasymtomen gick ner med behandling, trots att klon satt där den satt.

I litteraturen finns beskrivningar av fall där patienter gått och hostat i flera år. Mitt råd är att om man får hosta som sitter i efter att man satt något i halsen så måste man kolla upp det.”

Berättat av Eva Lindberg, överläkare vid Lung- och allergikliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala, för Lotta Fredholm, vetenskapsjournalist.

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor