Kan man skydda svampar mot radioaktivt nedfall?

Publicerad

Bild: Kenneth Andersson

**Fråga:** Orsaken till att växter och svampar tog upp cesium efter Tjernobyl var att de försökte tillfredsställa sitt naturliga behov av kalium. Hur skulle växterna och svamparna ha reagerat om man hade gödslat med ett kaliumsalt? Har det gjorts några försök med det i samband med Tjernobyl-nedfallet?

*Janne Eliasson, Fågelsjöby*

**Svar:** I samband med Tjernobyl-olyckan gjorde vi ett fältförsök i norra Uppland. År 1992 gödslade vi ett skogsområde med 100 kilo kalium per hektar, vilket är en normal giva för jordbruksgrödor.

Vi jämförde ytan som vi hade gödslat med en ogödslad yta. De första tio åren efter gödslingen tog vi prover varje år, och sedan vart fjärde år. I båda områdena plockade vi blåbär, lingon, ljung och flera olika svampsorter: rynkad tofsskivling, soppar, kanelspindelskivling och pepparriska.

Vi såg ett tydligt minskat upptag av cesium, särskilt hos växterna. Där halverades upptaget. Effekten minskade med åren, men kunde fortfarande mätas 2009 – sjutton år efter att vi tillfört kaliumgödsel.

När det gäller svampen fungerade gödslingen, men resultaten varierade mer. Vissa gödslade svampar tog till och med upp mer cesium. Men svampens mycel sträcker sig över väldigt stora områden, och den har också ofta ett utbyte med trädrötter. Svampen ger rötterna näringsämnen och tar emot andra. Kanske får de cesium av trädet.

Upptaget av cesium varierar också med svamparten. Vi vet till exempel att gul kantarell tar upp mindre än trattkantarell.

Cesium-137 har en halveringstid på 30 år. Så om fem år har nedfallet från Tjernobyl halverats. Det tar ungefär 300 år innan det är mindre än en procent kvar.

*Klas Rosén, docent i radio­ekologi vid SLU i Uppsala.*

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor