Annons
Sveriges första nakenchock

Bar hud. Solbadande man i yllebaddräkt från 1939.

Bild: 
Gunnar Lundh. Nordiska museet

Sveriges första nakenchock

Länge var hav och sjöar skrämmande, och sim­kunnigheten obefintlig. Men för hundra år sedan började badkulturen blomma – och med den följde både badmode och moralpanik.

Författare: 

Publicerad:

2011-06-05

Den tvärrandiga baddräkten blev populär när män och kvinnor började bada tillsammans. De tvära ränderna syftade till att förvirra blicken så att kroppens intima konturer inte blev tydliga. Och den hela baddräkten skulle skyla stora delar av kroppen och riskerade inte att, som de tidiga badbyxorna, hasa ner när den blev blöt.

Gemensamhetsbaden skapade något av en moralpanik. Skånska Möllebadet var populärt bland turister i början av 1910-talet, och där kunde man även se män bada i bara kortbyxor. ”Skandalöst”, ansåg lokalbefolkningen. ”Oanständigt”, skrev pressen. Halvnakna manskroppar inför badande kvinnor! Någon kunde efteråt komma ihåg hur det såg ut på stranden, där männen var klädda i baddräkter, ”alltid för trångt och låtande penis och scrotum avteckna sig – utan att någon dam i de stora badsällskapen reagerade”.

Det offentliga badandet hade då inte pågått i mer än ett par decennier. Sverige fick sin första kända simskola år 1796, och under 1800-talet började simkonsten läras ut runt om i Europa. Det hade att göra med att en ny mansroll tog form. Unga män ur den nya medelklassen började gymnastisera och idrotta. Fysisk träning skulle forma en modern, kontrollerad man. Män lärde sig simma och bada, och olika färdigheter i vattnet fick de akademiska grader vi ännu har i dag – kandidaten och magistern.

– Våra badkläder kan ses som en samhällsspegel. Såväl teknikutveckling som kroppsideal påverkar vad vi tål att se, säger Marianne Larsson, forskare i etnologi vid Nordiska museet och författare till den nya boken Män i baddräkt.

I de nya kallbadhusen och på badorterna badade till en början män och kvinnor var för sig, och männen hade vanligen badbyxor. I slutet av 1800-talet blev badandet alltmer utbrett, i samband med att den moderna turismen började ta form. Läkare kunde rekommendera bad för hälsans skull.

Efter första världskriget försvann de randiga baddräkterna och ersattes av svarta eller mörkblå baddräkter. Intresset för bad kunde inte stoppas av pryda rubriker. Ännu på 1920-talet kunde vit hy vara statusfylld, men framåt 1930 började solbränna uppskattas. Under 1920-talet föddes ett slankt och androgynt kropps­ideal där den unge pojkens kropp var förebilden för både kvinnor och män. Idealet var präglat av den förlorade generation unga män som hade ryckts bort i första världskriget.

Badandet var länge en klassfråga; det var överklassen och borgerligheten som badade. ”Vad som avgör, vilken samhällsklass man tillhör, är inte om man tagit studenten eller står i taxeringskalendern; det enda säkra klassmärket är ifall man badar eller inte”, slog Bonniers Veckotidning fast 1924.

I Svensk bad- och turisttidning diskuterades badplaggen, och fototävlingar med bad- och strandmotiv anordnades. En artikel från sommaren 1925 talar ett tydligt språk: ”Faktum är att det enda svenska folket för närvarande orkar sysselsätta sig med är simning. Man talar om simning, man ser på propagandasimning och man försöker lära sig själv och sin omgivning de senaste finesserna i den ädla aquatiska sporten. […] Det finns ett intresse för simning, som antar otroliga former.”

På 1930-talet spred sig badandet till de breda folklagren. År 1938 lagstadgades två veckors semester som kunde ägnas åt bad och idrott. Baddräkterna visade mer hud, och även om mäns och kvinnors yllebaddräkter inte skilde sig åt nämnvärt, så förändrades kroppsidealen. Muskler och bröstkorg betonades hos männen och kvinnorna blev fylligare och mer feminina i annonser och bildspråk.

– Mycket av detta intresse för kroppskultur och hälsa kom från Tyskland, säger Marianne Larsson.

I Stockholm öppnades Vanadisbadet 1938, och efter ett par decennier av badande över könsgränserna började männens kortbyxor accepteras och bli mode. Det var inte längre oanständigt med bar överkropp hos män, och dessutom lanserades resårbandet på 1930-talet. Nu kunde byxorna hållas uppe även i vått och tungt tillstånd. Samtidigt ransonerades ylle under andra världskriget, varför kortbyxor var mer ekonomiskt att framställa – och dagens badbyxa var född. Den var till en början oftast blå, man fick svår konkurrens av de leopardmönstrade Tarzanbadbyxorna på 1950-talet.

På 1950-talet kom även nylonbadbyxor, i med tiden allt tajtare modeller. På 1970-talet dominerade grälla färger och djärva mönster. Och på 1980-talet sågs den tajta och avslöjande tangamodellen på män samtidigt som en ny mansroll tog form – en muskulös, solbränd, sensuell man med fokus på kroppen. År 1994 sålde H&M ”bad-string-tangor” i pastellfärger. Sedan svängde pendeln. Vid millennieskiftet tog de knälånga och vida surfbadshortsen över. De skulle bäras nedhasade, vilket gav upphov till bruket att bära kalsonger under. Det nedhasade byxmodet sägs komma från amerikanska fängelser, där internerna inte får ha bälte. Eller så skulle dyra kalsongmärken skyltas i linningen. Eller så skulle kalsongerna hålla ordning på innandömet, vilket antyder en mer otillåtande syn på hur mycket som fick antydas än på 1980-talet – då för övrigt kvinnor ofta badade toppless.

– Vi tålde helt klart mer hud på 1980-talet, säger Marianne Larsson. Det var också strax efter att kvinnor hade slängt bh:n på 1970-talet, och synen på sex var rätt tillåtande.

Har vi blivit prydare i dag än på 1980-talet?

– Ja, det verkar faktiskt som vi har blivit blygare igen.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar