Urmannen flyttade aldrig hemifrån

Bland våra förfäder stannade männen kvar där de föddes medan kvinnorna gav sig av till nya marker, enligt en ny fossilstudie.
Publicerad
**Tanden berättar**. Genom att analysera tandemaljen kan forskarna säga i vilken typ av landskap denna individ av förmänniskan Australopithecus africanus växte upp.
Bild: Sandi Copeland / José Braga / Didier des Couens

Fossil av tänder som har hittats i en sydafrikansk grotta visar att män och kvinnor bland våra tidiga föregångare hade vitt skilda flyttmönster, enligt en studie i Nature. Forskarna avgjorde kön utifrån tandstorleken: stora hörntänder kom från män, små från kvinnor. Därefter analyserades halten av olika strontiumisotoper i den del av emaljen som utvecklas sist, då dessa förmänniskor var i åttaårsåldern. Måttet ger en bild av berggrunden på den plats där förmänniskorna växte upp, eftersom växterna som de livnärde sig på sög upp markens mineraler.

Isotopmönstren hos männen matchade exakt de grottor av dolomit – ett slags kalksten – där de upptäcktes. Kvinnornas tänder bar däremot spår av en helt annan berggrund. Forskarna antar därför att kvinnorna lämnade sin födelseplats, medan männen höll sig kvar. Fynden kommer från 19 olika individer av Australopithecus africanus och Paranthropus robustus, som levde för 1–2 miljoner år sedan.

Det här tydligt könsbundna flyttmönstret återfinns egentligen inte hos någon annan primat. Det närmaste är schimpanserna, där hemkära hannar kan slå sig samman för att försvara sitt barndomsterritorium, förklarade forskargruppens ledare Sandi Copeland vid en presskonferens – paleoantropolog vid University of Colorado i USA.

Om nu förmänniskorna uppförde sig som schimpanserna, var kvinnorna enligt Sandi Copeland tvungna att ge sig av för att undvika inavel.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor