Varför kan man inte mäta smärtan på väg till hjärnan?
**Fråga:** Forskarna kan mäta att personer upplever smärta genom att studera hjärnan med magnetkamera. Men det går inte att mäta de smärtsignaler som går genom nerverna upp till hjärnan. Varför klarar man inte att mäta smärtsignaler med dagens förfinade elektronik?
*Tore Thorbjörnsson*
**Svar:** Signalen genom nerven är bara en del av smärtan. Andra viktiga aspekter som påverkar smärtupplevelsen är till exempel humör och individuella egenskaper. Men visst kan man mäta de faktiska smärtsignalerna i nerven. Metoden, som kallas mikroneurografi, använder en mycket tunn elektrod för att spela in impulstrafiken i perifera nerver hos människor. Smärtsignalens intensitet går att följa, till exempel genom att mäta frekvensen av de uppmätta impulserna. Det är till och med möjligt att lyssna på en enda nervfiber.
Pionjärerna inom detta område återfinns i Sverige. Mikroneurografin föddes i Uppsala 1965–66, på avdelningen för klinisk neurofysiologi vid Akademiska sjukhuset, av Karl-Erik Hagbarth och Åke Vallbo. I början utforskade de enbart sina egna nerver. Men när de hade samlat tillräckligt med erfarenhet kunde de rekrytera unga volontärer för experiment utan risk för skador. Med hjälp av denna teknik har man bland annat visat att det finns specifika nervbanor som förmedlar klåda och hur våra olika mekaniska känselintryck – beröring, hudsträckning, tryck och vibration – är organiserade.
Smärtstudier ställer höga krav på försökspersonen och är svåra att genomföra.
*Klas Kullander, professor vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.*
