Sämre minne utan kropp

Vad som hände den första skoldagen är ett exempel på så kallat episodiskt minne, sådant vi varit med om och sedan kan plocka fram igen. Genom att experimentellt flytta försökspersoner ur deras kroppar har Henrik Ehrsson, professor i neurovetenskap vid Karolinska institutet, visat att kroppen är lika viktig som hjärnan för att sådana minnen ska kunna bildas.

– Människor som drabbas av utomkroppsliga upplevelser har efteråt bara fragmentariska minnen av vad som skett. Vi ville studera detta hos friska försökspersoner, säger Henrik Ehrsson.

Sammanlagt utsattes 129 medicinstudenter för fyra muntliga förhör, som gjordes extra minnesvärda genom att de hölls av en synnerligen excentrisk professor, spelad av en skådespelare. Vid två tillfällen fick deltagarna uppleva en skapad illusion av att vara utanför den egna kroppen – Henrik Ehrsson har skapat sig ett världsrykte inom medvetandeforskningen genom att arbeta med just denna typ av illusioner (Här skapas en osynlig hand, F&F 5/2013). En vecka senare fick studenterna svara på frågor om förhören. Då visade det sig att de mindes de utomkroppsliga förhören mycket sämre, trots att de svarat lika bra på frågorna och uppgett att de upplevde samma stressnivå. Magnetresonansavbildning av deras hjärnor avslöjade en tydlig skillnad i hippocampus, som hanterar just episodiska minnen.

– När de försökte minnas de utomkroppsliga förhören var aktiviteten i hippocampus helt utslagen. Men vi såg aktivitet i hjärnbarken, så de ansträngde sig verkligen för att minnas, säger Henrik Ehrsson.

En tolkning är att hjärnan hela tiden måste ta in information från flera sinnen för att vi ska uppleva en jag-känsla, vilket ger en korrekt uppfattning om den egna kroppen.

– Om man då upplever att man är utanför sin kropp störs denna process och då skapas fragmentariska minnen. Det tycker jag bevisar ett samband mellan medvetande och kropp.