Gamla stjärnor har blivit yngre

De första stjärnorna i universum tändes drygt 100 miljoner år senare än astronomerna trott förut. Det visar de nyaste mätningarna av universums äldsta ljus som den europeiska Plancksatelliten har gjort.

Publicerad
Tusentals galaxer miljarder ljusår från oss fångades på denna bild från rymdteleskopet Hubble. Exakt hur det gick till när stjärnor och galaxer bildades är dock fortfarande okänt.
Bild: NASA / ESA

Några hundra miljoner år efter big bang avslutades universums mörka tider. Då tändes de första stjärnorna. Nu kan forskarteamet bakom Plancksatelliten avslöja att det hände 550 miljoner år efter big bang, drygt 100 miljoner år senare än vad som angavs förut. Skillnaden kanske inte är så stor jämfört med universums 14 miljarder år långa historia, men för astronomer innebär detta att det blir lättare att få ihop teorierna om tidig stjärnbildning.

I tre år, med start 2009, mätte Plancksatelliten universums bakgrundsstrålning. Den strömmar mot oss från alla håll i rymden och är det första ljus som kunde komma loss 380 000 år efter big bang. Tidigare var ljuspartiklarna, fotoner, hopträngda huller om buller med elektroner och protoner i rymdens hetta, de kolliderade ständigt med varandra och kom ingen vart.

I takt med universums expansion blev det svalare och mer plats. Färre kollisioner ledde till att elektronerna kunde slå ihop sig med protonerna för att forma väteatomer, samtidigt som fotoner inte hann slita isär dem igen. Ljuset kunde starta sin färd mot oss, och det är den bakgrundsstrålning som Plancksatelliten fångar nu.

Universums mörka tider dröjde sig dock kvar många miljoner år, ända tills gravitationen klumpade ihop materien till stjärnor och galaxer. De var massiva, levde kort och intensivt, och efter bara några få miljoner år exploderade de i supernovor. Deras starka ultravioletta strålar kunde slita bort elektroner från de neutrala väteatomerna, jonisera dem. De befriade elektronerna lämnade avtryck när de kolliderade med fotoner i den kosmiska bakgrundsstrålningen. Det är dessa spår som Plancksatelliten nu avslöjar.

Denna så kallade rejoniseringsepok varade till ungefär en miljard år efter big bang, då sikten blev helt klar. Frågan var när rejoniseringen satte igång, vilket är samma sak som att fråga när mörkret började skingras av de första stjärnorna och galaxerna. Tidigare uppskattningar till cirka 400 miljoner år efter big bang stred mot teorierna – gravitationen hade svårt att hinna göra sitt jobb att bygga stjärnor. Men om det tog ytterligare 150 miljoner år, till 550 miljoner efter big bang, så blir det lättare att få ihop modellerna.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor