Annons

Har du tankar och idéer om det du just läst? Mejla mig! patrik.hadenius@fof.se

Samverkan får inte bli en floskel

Publicerad:

2016-12-19

Om Frida faller trycker hon på larmklockan. Larmets signal går till en larmcentral. Operatören på larmcentralen kontaktar hemtjänsten, som kommer hem till Frida.

Många äldre har ett trygghetslarm på armen. Tack vare ett sådant kan de bo längre hemma. Trygghetslarmet fungerar normalt dygnet runt.

Men trygghetslarmen bygger på en gammal teknik, utvecklad på den tid då vi hade fasta telefoner kopplade med koppartrådar till telenätet. Systemet fungerar inte perfekt i den nya digitala och mobila världen. Samtidigt skulle nya larm – när de ändå anpassas – kunna utvecklas och erbjuda helt nya tjänster, till exempel videosamtal med barnen.

För att en sådan utveckling ska bli bra måste flera parter samverka: landsting, kommuner, små och stora teknikföretag, vårdtagare, anhöriga och forskare.

Mycket riktigt är nya trygghetslarm ett exempel som statens näst största forskningsfinansiär, Vinnova, väljer när jag frågar efter exempel på lyckad samverkan. Skälet till att jag frågar är att regeringens forskningsproposition, som presenterades i slutet av november, heter Kunskap i samverkan. Vinnova är också en av propositionens stora vinnare.

Att samverkan lyfts fram så tydligt är i princip invändningsfritt. Samverkan betyder att forskningsresultaten når ut i samhället. Eftersom forskningen är finansierad av oss, via skatten, är det viktigt att vi också får veta vad pengarna går till. Det ger även forskningen ökad legitimitet. Men samverkan är också bra för själva forskningen. När en forskare förklarar eller implementerar sina resultat leder det ofta till att forskaren ser sina egna resultat i ett nytt ljus.

Inte sällan händer det att de forskare som medverkar i Forskning & Framsteg berättar att populariseringen varit en nyttig och givande process, som lett till nya insikter.

Samverkan är alltså genomgående en god sak. Alla gillar samverkan. Men – det är samtidigt och paradoxalt nog ett hot. Risken är överhängande för att samverkan blir ett ihjälkramat, urvattnat och till slut helt betydelselöst ord. En floskel. Ordet används 207 gånger på forskningspropositionens 167 sidor (och 10 gånger i denna ledare).

Ett sätt att råda bot på detta är att tvingas konkretisera och utvärdera de samverkansprojekt som genomförs. Men hur mäter man hur framgångsrikt ett samverkansprojekt är? Det är ju sällan möjligt att göra en jämförande studie med fall där samverkan inte testats.

Att Fridas trygghetslarm fungerar också i framtiden är givetvis en framgång. Men hade det kanske löst sig också utan stöd av Vinnova – kan man till och med tänka sig att larmet blivit ännu bättre utan att en myndighet lade sig i utvecklingen? Det får vi aldrig veta.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln: