Ojämlikhet här för att stanna?

Detta är ett massivt verk om våldets och ojämlikhetens historia – från stenåldern till 2000-talet, en djupt imponerande forskargärning av humanioraprofessorn Walter Scheidel. Den övergripande tesen, belagd i mängder av grafer och empiri, är dessutom enkel att sammanfatta: De ekonomiska klyftorna i samhället växer när tiderna är fredliga och länder blomstrar – och de minskar vid ofredsår och katastrofer. Det är en sorglig läxa av tusentals år av mänsklig historia, som enkelt kan illustreras av svensk nutidshistoria – den relativa fattigdomen minskade till exempel under 1990-talskrisen, men ökar under högkonjunkturer.

I stenålderns gryning var människorna jämlika i sin fattigdom. Det kom sedan att förändras av framför allt jordbruket, som ledde till att vissa kunde lägga resurser på hög. När ett samhälle förmår producera ett överskott så distribueras detta i regel mer till vissa än till andra.

Skillnaderna har historiskt sett kunnat reduceras på fyra olika sätt: statskollaps, epidemier, svåra krig och slutligen revolution. Inga tebjudningar med andra ord. Under sådana omständigheter minskar rikedomarna och därmed klyftorna. Här är Walter Scheidels data mycket övertygande.

Med tanke på att världen på många sätt vuxit ifrån dessa fyra historiska plågor så är lärdomen rätt dyster ur jämlikhetssynpunkt; dagens fredliga värld där fattigdomen minskar i rasande takt leder även till ökad ojämlikhet. Men frågan är om storskaliga katastrofer är att föredra?