Annons

Bild: 
Istock

Oro kopplas till kvinnlighet

I en ny studie fick personer själva bedöma i vilken utsträckning de uppfattade sig själva som kvinnliga respektive manliga. Kvinnor som inte såg sig som särskilt kvinnliga uttryckte lika lite oro som män.

Kvinnor är generellt sett mer oroliga och mindre riskbenägna än män, det har visats i många studier. Förklaringarna har varierat, men ett nytt sätt att undersöka kopplingen mellan kön och oro har varit att låta svarande i en enkätundersökning själva bedöma sina kvinnliga respektive manliga egenskaper och sin upplevda oro.

– Detta är ett relativt nytt sätt att mäta könsidentitet, säger Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet angående en ny studie.

– Vi har frågat respondenter hur de själva uppfattat sig, ungefär som de själva får placera in sig på höger-vänsterskalan i politiska enkäter. Sedan får de själva lägga in vad de vill i denna definition av kvinnligt och manligt.

Många av de svarande förknippade kvinnliga egenskaper med omsorg och empati, medan de förknippade manliga egenskaper med styrka och självsäkerhet.

När forskarna analyserade graden av oro för flera olika fenomen och de mer flytande könsidentiteterna, visade det sig att graden av oro inte skilde sig mellan män och de kvinnor som inte såg sig själva som särskilt kvinnliga. Kvinnor som definierade sig som typiskt kvinnliga uttryckte däremot mer oro.

– Vi tror att kvinnors oro handlar om att man tar ansvar för mer av vad som sker i världen, säger Lena Wängnerud.

– Vad som är kvinnligt och manligt är inte en gång för alla givet och de flesta personerna i undersökningen uppfattade att de hade en blandning av kvinnliga och manliga egenskaper. Vissa kvinnor identifierar sig mer med det som uppfattas som typiskt manligt, precis som vissa män identifierar sig mer med det som uppfattas som typiskt kvinnligt. Detta avspeglas sedan i andra uppfattningar om världen.

Resultaten är publicerade i Politics & Gender och bygger på SOM-institutets enkätintervju med drygt 1 500 svenska invånare år 2013. 

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

Jag tycker våra förfäder hade ett tänkvärt sätt att gestalta de olika "andar" vi kan vara besatta av.
Oden hade två "kunskapare", Hugin och Munin. Han visste allt och höll sig underrättad genom korparnas rapporter. Varje kväll fick han reda på vad som skett och vad som var å färde, från två olika perspektiv, ett framåtsyftande, handlingsinriktat och ett bevarande, tillbakablickande.
Namnet Hugin står för "hågen", dvs den framåtdrivande lusten, förändringen, hoppet som livstråd (risktagandet), agerandet, hugget som förändrar, egots kraft o.s.v. Sidor som vi i dag tycker är typiskt manliga. Hugin minns inte. Men han kommer ihåg - att göra något alltså.
Namnet Munin är från mund, "mån" som i vara mån om något. I engelskan finns "mind" som i "mind your own business". Munin bryr sig, försvarar det nuvarande, minnet, värnandet, vårdandet är viktigt, att hålla samman, interagera och gilla likheter.
De asatroende tyckte inte att dessa mänskliga sidor var knutna till könet. De valde därför två korpar som bärare. Kanske för att könen ser lika ut.
Den här upptäckten gav mig kännedom om ett synsätt på tillvaron som närmade sig filosofi eller vetenskapsteori likt Hegels: tes, antites, syntes. Vetandet, världsordningen (Oden = ordningen, lagarna) är en produkt av kommunikation (Munin) och skiljaktigheter (Hugin). Ohms lag säger att kommunikationen (1/R) x spänningen (U) = Det som betyder något (I)
För mig fick t.ex. "myndigheter" annan betydelse. Det betyder ju några som bryr sig!
Jag menar kort sagt att könet säger inget om en enskild persons karaktär. Jesus var Munin och Thatcher var Hugin.
PS: Det blir inte rättvisande att förkorta på det här sättet. Det verkar galenskap. Men så är det inte riktigt...

Tolkningen att oro skulle vara kopplad till att man tar ansvar för mer av vad som sker i världen till skillnad från att det utgör en skillnad i respons förefaller väldigt stereotypt krystad och det är lite förvånande att det inte ställs följdfrågor på sådana uttalanden.

Lägg till kommentar