Annons

Lövsångare

Lövsångare är en långflyttare och merparten övervintrar söder om Sahara.

Bild: 
Hussein El-alawi / Sydsvenskan / TT

Ringmärkning behövs – trots ny teknik

I 120 år har fåglar flugit med ringar kring benen för att ge oss ledtrådar om det bevingade livet. Nu finns nyare teknik att ta till.

Annons

Publicerad:

2020-03-11

Satellitsändare och så kallade ljusloggar kan ge allt mer information om fåglars liv. Har ringmärkningen spelat ut sin roll?

− Nej, ringmärkning ger en hel del annan information som vi inte får med den nya tekniken, säger Thord Fransson på Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet.

Ringmärkning håller isär individer

I många studier behöver forskare till exempel hålla isär olika individer och då är ringmärkning den enda rimliga metoden, förklarar han. Vid fågelstationerna behövs också individmärkning för att säga hur många fåglar som fångas, vilket i sin tur visar hur olika arter ökar eller minskar. Åtminstone på de stationer som har standardiserade fångstmetoder.

− Får man sedan tillbaka samma fågel i nätet efter några dagar gäller det också att man vet vilken individ det handlar om, till exempel för att se hur länge de rastar och hur de ändrar sin vikt, säger Thord Fransson.

Återfynden av ringmärkta fåglar är också viktiga för att kunna beräkna överlevnad, få reda på hur gamla fåglar kan bli och se vad fåglarna drabbas av i naturen, förklarar han.

− Som ett exempel publicerade vi nyligen en artikel i tidskriften Ornis Svecia om hur återfynd orsakade av ledningar och elström förändrats under perioden 1990–2017.

Ringmärkningens alla historiska data tillsammans med det som samlas in fortlöpande kommer att bli väldigt viktiga framöver, för att studera förändringar orsakade av ett varmare klimat, tillägger Thord Fransson.

120 år av ringmärkning

1899: Världens första fåglar ringmärks i Danmark, på initiativ av ornitologen Hans Christian Cornelius Mortensen. Han började med att märka 165 starar för att ta reda på vart de flyttade.

1911: Sveriges första fåglar ringmärks – 76 fjällvråksungar i Kirunatrakten, av konservator Gustav Kihlén på uppdrag av Göteborgs Biologiska Förening. Resultatet blev 15 återfynd varav 14 från utlandet.

1935: Sveriges hundratusende fågel märks.

1960: Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet startas och alla svenska ringar märks ”Riksmuseum Stockholm” – dit ska alla upphittade ringar skickas.

1990-talet: De första fåglarna förses med satellitsändare, vilket ger detaljerad information om deras flygrutter. I början orkade bara större fåglar som örnar och storkar bära dem, men de har med åren blivit lättare.

2003: En upphittad silvertärna i Nya Zeeland ger en ny bild av hur arten kan flytta. Den ringmärktes i Hälsingland i juni och hittades död på en strand på Stewart Island den 1 december samma år. Den har med största säkerhet inte flugit ”fågelvägen” utan rundat Sydafrika för att sedan flyga österut, en sträcka på cirka 25 000 km.

2000-talet: Ljusloggar, ljusmätare som kan väga mindre än 0,5 gram, börjar användas för att studera flyttningen hos småfåglar. När fåglarna återfångas kan lagrad information om dagslängd visa deras förflyttning.

2018: Den 1 oktober, mellan kl 07 och 08, märks den 15-miljonte fågeln i Sverige. 774 fåglar märktes under den timmen.

2019: I december kommer en råka, ringmärkt 1996, in till Lunds djursjukhus. Den dör efter två dagar, minst 25 år gammal – ett nytt europeiskt rekord bland kråkfåglar.

Den här råkan blev minst 25 år gammal.

Bild: 
Fågelskydd Spillepeng

Källa: Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska Riksmuseet

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.