Annons

6 frågor till Elizabeth Kolbert, amerikansk journalist. Hon jobbar på The New Yorker och skriver på sin nästa bok som handlar om hur vi kan hejda den pågående artutrotningen.

Bild: 
Privat

”Evolutionen är satt ur spel”

Den amerikanska journalisten Elizabeth Kolbert har lyckats skriva en uppslukande bästsäljare om artutrotning. Med boken vill hon väcka diskussion om det historiska massutdöende som pågår här och nu.

Annons

Publicerad:

2020-05-16

1 | Vissa tycker att du borde ha fokuserat på hoppfulla historier eftersom människor behöver hopp. Varför har du valt att fokuserat på utdöenden?

− Jag är journalist. Jag fokuserar på sanningen och sanningen är inte hoppfull. Så är det. Vad folk behöver eller vill ha, det var inte min prioritet. Folk vill bli lugnade men jag ville inte erbjuda det. Utdöenden pågår rakt framför våra ögon, men på grund av hur människor är funtade så bryr vi oss inte så mycket om det.

2 | Du har rest runt i fem år och mött olika arter på randen av utrotning och besökt platser där redan utrotade djur har funnits. Vad berörde dig starkast?

− Stora barriärrevet. Jag var där en fullmånenatt när korallerna lekte och alla släppte iväg små paket med ägg och spermier samtidigt. Rosa pärlor flöt upp mot ytan som en uppochnervänd snöstorm. Det var en sådan ögonöppnare för hur komplext ett tropiskt ekosystem, som har utvecklats ostört under årmiljoner, kan vara.

3 | En av de mest groteska historierna i boken är den om garfågeln. De sista slogs ihjäl av samlare som blev alltmer desperata för att komma över ett exemplar ju sällsyntare de blev. Kan vi lära oss något av den historien i dag?

− Sällsynta djur är fortfarande eftertraktade på svarta marknaden, men jag tror inte riktigt att något sådant skulle kunna inträffa i dag. Nu finns bevarande-etik – när en art blir riktigt sällsynt slår man i en högre växel för att skydda den. Om garfågeln hade varit akut hotad i dag skulle den nog fått ett bevarandeprogram, men det är svårt att säga om den hade kunnat återhämta sig på riktigt. När arter blir tillräckligt sällsynta kan det vara väldigt svårt att vända utvecklingen.

4 | En parallell till fågelsamlarna kanske är att folk flyger över hela jorden för att uppleva snö, korallrev och andra saker som hotas av klimatförändringar.

− Ja, det är väldigt utmärkande för vår tid, att man åker långt för att se orörda ekosystem och samtidigt skadar dem. De flesta av oss är inte ute och tjuvjagar, men vi i de rikare delarna av världen bidrar till artutrotning genom vår livsstil.

5 | Boken kom på engelska 2014 och har översatts till över 20 språk. Vilka reaktioner har boken väckt hittills?

− Den väckte enormt mycket diskussion i USA. Idén om att vi befinner oss i ett massutdöende är egentligen inte ny, men den var ny för många. Sedan har diskussionen mattats av men jag hoppas att den nu kan väckas igen i Sverige.

6 | Känner du något hopp inför det faktum att utdöenden har ägt rum tidigare? Exempelvis att korallreven har dött ut förut och började byggas upp igen 10 miljoner år senare?

– Om du är villig att anta en icke-mänsklig tidsskala så finns det något hoppfullt i det. Jag tror att livet fortsätter, om det inte blir ett gigantiskt kärnvapenkrig. Men ett huvudbudskap i boken är att vi nu har satt evolutionen ur spel – det är inte längre de arter som är bäst anpassade till sin naturliga miljö som överlever. I stället är det de som klarar de snabba förändringar som vi orsakar. Vi skär av gren efter gren på livets träd, och kanske till sist den gren vi själva sitter på.

Litteraturhänvisningar

Det sjätte utdöendet

Elizabeth Kolbert (I översättning av Jim Jakobsson)
Volante

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

2

Kommentarer

Knappast troligt att ens ett kärnvapenkrig med all världens stridsspetsar ens på långa vägar skulle utrota allt liv på jorden. Hur skulle det går till? Så mycket kärnvapen finns helt enkelt inte. Merparten av attacker skulle dessutom riktas mot storstäder eller strategiska mål där naturen redan i princip är utrotad eller satt på undantag.

Idén om att människan kan utrota allt liv på jorden tror jag överhuvudtaget är felaktig. Hon skulle utrotat sig själv långt innan hon vore i närheten av att utrota alla andra arter. Däremot kan hon naturligtvis göra stor skada. Det ser vi redan.

Du har nog rätt i att ett kärnvapenkrig inte skulle utrota ALLT liv på jorden. Om inte den stora dinosauriedödande asteroiden för 65 miljoner år sen dödade allt, så gör nog inte kärnvapnen det heller. Men jag vill ändå påpeka att kärnvapen dödar på fler sätt än genom direkt sprängverkan, precis som ett asteroidnedslag. Utkastat stoft och rök kan orsaka en så kallad atomvinter, som ger köld och missväxt och blir svår för många varelser att överleva. Enligt vissa beräkningar räcker ett ganska begränsat kärnvapenkrig för att ge globala konsekvenser.

Lägg till kommentar