Annons

Bild: 
Getty images

Klassiska experiment: De första väderstationerna

Under andra hälften av 1600-talet började vädret observeras systematiskt. Mätstationerna sköttes av präster och munkar.

Annons

Medici-nätverket, det första samlade projektet för systematiska väderobservationer, var aktivt från 1654 till 1667. Nätverket bestod av elva stationer – sju i Italien och övriga i Innsbruck, Warszawa, Paris och Osnabrück – och utnyttjade en helt ny uppfinning: termometern.

Galileo Galilei (1564–1642) hade redan omkring år 1600 demonstrerat en föregångare till termometern, termoskopet. Det var ett smalt glasrör som var öppet i ena änden och i den andra försett med en glasbubbla. När glasbubblan värmdes upp blev också luften inuti varm och utvidgades. Sedan sattes den öppna änden av röret i ett kärl med vatten, och luften inuti fick svalna av. Då sjönk trycket inuti och vatten steg upp i röret.

Den slutliga vattennivån beror på hur mycket luften inuti glasbubblan först värmdes upp, på den omgivande temperaturen och på lufttrycket. Ett termoskop är inte så praktiskt användbart för att verkligen mäta temperaturer.

Klimatet i Florens var grunden för skalan

Det var först med den slutna vätsketermometern som det gick att göra systematiska mätningar. Den tillskrivs storhertigen Ferdinand II av Medici (1610–1673). Sådana termometrar bestod av ett slutet rör med en behållare med destillerad sprit i ena änden.

På 1600-talet fanns ingen vedertagen temperaturskala. Det som gjorde vädernätverkets mätningar möjliga var skickliga instrumentmakare, som tillverkade många identiska termometrar som kunde jämföras med varandra.

De små termometrarna var indelade i en skala med femtio grader, som numera ibland kallas Galileograder. Termometrarna var avvägda för att täcka in alla temperaturer som förekom i Florens från kallaste vinter till varmaste sommardag. Översatt till Celsiusskalan går de från cirka -19 till +55 grader.

Vid varje mätstation hängdes en termometer på en vägg som vette mot norr, och en på en vägg mot söder. Munkar och jesuitpräster avläste temperaturen enligt ett givet schema.

Många av mätningarna från Medici-nätverket finns fortfarande kvar. Klimatforskare har analyserat de nedtecknade värdena, efter att först ha gjort en noggrann översättning till nutida enheter.

1. Galileos termoskop var känsligt för både temperatur och lufttryck och var därför ingen bra termometer.
2. När den slutna vätsketermometern kom gick det att göra systematiska mätningar. 

Bild: 
Galileo Museum, CC BY-SA, Cc Attribution-Share Alike

Galileotermometern – skapades inte av Galileo

Bild: 
Getty images

Det finns en typ av glascylinder med små glasbubblor inuti, var och en fylld med färgad vätska och med en tyngd fäst under, som kallas Galileotermometer. Den är något annat än det termoskop som Galileo förevisade. Den uppfanns i kretsen kring Galileo Galilei och storhertigen Ferdinand II när de studerade vätskors densitet och hur den påverkas av temperaturen.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.