Kramlös barndom ger beröringsrädsla

– Barn som inte haft en uppväxt med kärleksfull beröring var ofta rädda för att bli avvisade och hade svårt med fysisk kontakt som vuxna, säger Caroline Johansson. I sin avhandling har hon utgått från anknytningsteorin, där relationen mellan barn och föräldrar ses som avgörande för hur barnet senare i livet förhåller sig till andra människor.

Av de 300 personer som deltog i studien djupintervjuades 14, varav hälften inte hade problem med fysisk närhet, medan den andra hälften sade sig undvika beröring. De sju personerna utan problem med fysisk närhet uppgav alla att de haft en kärleksfull och trygg uppväxt. De med beröringsrädsla önskade att de fått mer kärleksfull beröring av sina föräldrar under uppväxten.

Som vuxna undvek dessa fysisk kontakt med andra, utom i den egna kärleksrelationen, där de i stället var mycket beroende av fysisk beröring av sin partner. Men inte heller i kärleksrelationen var de särskilt bra på att själva erbjuda fysisk närhet.

– De kopplade ihop beröring med kärlek, men var mer beroende av att få än av att ge. De hade själva problem med att ge beröring, samtidigt som det var otroligt viktigt för dem att deras partner hela tiden fanns där och bekräftade dem. Klängigheten som detta gav upphov till bottnar nog också i otrygghetskänslor från barndomen.

För Caroline Johansson visar detta hur viktigt det är att få en fysisk bekräftelse på att man är älskad som barn.

– Att inte ha tillägnat sig det icke-verbala språket fick en starkt negativ inverkan på de här personernas liv.