Annons

Evolution nu: Ask och askskottsjuka

Författare: 

Publicerad

2012-11-21

Att nästan alla askar kommer att dö i askskottsjuka är inte bara en tragedi, det är också ett påtagligt exempel på evolution. Av våra träd är ask kanske det mest rotade i den skandinaviska historien, från vikingamytologins Yggdrasil till det småbrutna odlingslandskapet med hamlade askar som har en mer än tvåtusenårig historia. Nu slår inte askskottsjukan i blindo – de få askar som överlever är motståndskraftiga mot sjukdomen och det är en egenskap som de kan föra över till sin avkomma.

Yggdrasil
Vikingamytologins Yggdrasil

Europas askar blir just nu naturligt urvalda på ett högst påtagligt sätt. Grundprincipen för evolution är ganska lätt att förstå – de bäst anpassade överlever – men att kunna se när det händer är något annat. De bäst anpassade kan mer generellt vara de individer som har lättast att hitta mat, kan fly från rovdjur eller, som i askarnas fall, de som kan undvika att bli sjuka. De som överlever får möjlighet att föröka sig och föra sina egenskaper vidare: det är evolution.

Om du bor i södra Sverige kan du själv se hur urvalet slår mot askar i din närhet . De askar som sett gröna och fina ut ett år kan året efter se extra risiga ut med döda yttergrenar och vissnade blad . När ännu ett år har gått kan några av de mindre askarna ha dött . I Sverige är det askar i Skåne, på Öland och Gotland som drabbats värst, helt enkelt för att det är där som sjukdomen funnits längst. Det finns inget fungerande botemedel, askens framtid i Sverige avgörs av en evolutionsprocess – men det finns hopp.

Skott med askskottsjuka
Skott med askskottsjuka

Ett litauiskt experiment har visat att en liten del av askarna är motståndskraftiga mot sjukdomen. Forskarna samlade in frö från 320 olika askar från olika delar av Europa. Askskottsjukan slog hårt mot experimentet och bara tio procent av askarna levde efter åtta år, men de dog inte slumpmässigt. Forskarna kunde konstatera att några få av askarna var resistenta mot sjukdomen . En forskargrupp från Köpenhamns universitet har sedan dess gått djupare in på hur sjukdomen sprider sig i olika träd.

Den danska forskargruppen utnyttjade möjligheten att klona träd. De tog skott från två grupper, träd som var drabbade av askskottsjuka och träd som inte uppvisade några symptom, odlade upp dem och smittade alla medvetet med askskottsjuka. Med genetiska metoder kunde de följa hur sjukdomen spred sig i träden långt innan symptomen blev synliga på utsidan. De kunde konstatera att en klon som kom från ett friskt träd klarade sjukdomen bäst. 15 månader efter att trädet blivit infekterat hade sjukdomen bromsat så mycket att forskarna menade att trädet har en aktiv mekanism som motverkar sjukdomen. Forskarna vid Köpenhamns universitet menar att de resistenta askarna ger hopp om en framtid för asken i Europa även om majoriteten av dagens askar först kommer att dö.

Askskottsjukan är ett extremt exempel som gör det naturliga urvalet högst påtagligt. När en egenskap blir så avgörande för en arts överlevnad är det som att en våg sköljer över askarna och drar med sig majoriteten in i döden. Det kallas för ”selective sweep” och kommer att gå att avläsa i askarnas arvsmassa i framtiden. Fram till dess kan vi inte göra mycket annat än att se hur de flesta askar i vår närhet vissnar ner och dör, men några få blir kvar. De är askarna som är rotade i framtiden.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag tycker det är obehagligt att så många träd får allvarliga sjukdomar: al, ask, äpple, sälg, pil, ek, alm. En tanke som slår mig är att någon av svamparnas naturliga fiender försvunnit ur ekosystemet. Jag kan dock inte hitta något att läsa om detta.
Tips emottages gärna.

Tack för din fråga. Visst är det något som hänt med ekosystemet, men det handlar inte om att arter försvunnit utan om de arter som kommit till. Askskottsjukan har sitt ursprung i Japan, Kina, östra Ryssland och Koreanska halvön och almsjukan kommer från Asien och Nordamerika (Källa: Rimvys Vasaitis och Anders Dalhberg, SLU, epost). Lite är känt om hur askskottsjukan kom till Europa, desto mer vet man om almsjukan:

I början av 1900-talet kom almsjukan till Europa, antagligen genom ved eller jord som fördes hit från Asien av människor genom handel. Svampen identifierades i Holland 1921 och har därför funnits tidigt i Europa, men när den kom till Nordamerika hände något. Den kom dit runt 1928 och spred sig snabbare och snabbare. Över 75 procent av alla almar i Nordamerika hade dött 1989. Svampen hade utvecklats till en mer aggressiv form genom att hybridisera sig med en Nordamerikans närbesläktad svamp.

Runt 1967 kom sedan almnsjukan tillbaka till Europa från Nordamerika  men nu i en mer aggressiv form. Den här gången var det värre för almarna och sjukdomen har sedan dess spridit sig över kontinenten samt också nått de brittiska öarna.

Vad visar det här? Jo, de här svamparna skulle aldrig kunna färdas mellan kontinenter på det här sättet utan människans hjälp. När vi transporterar timmer, levande växtmaterial och jord runt jorden så sprider vi organismer till platser som de aldrig skulle ha nått för egen maskin. Det här är något helt nytt i livets drygt 3,5 miljarder år gamla historia. Aldrig förr har organismer kunnat förflytta sig över kontinenter på mindre än ett dygn.
Det är inte bara almsjuka och, av allt att döma, askskottsjuka som är orsakat av att organismer transporterats runt jorden. Utdöendet av groddjur i framför allt Sydamerika verkar vara till stor del orsakat av en annan sorts svamp som förts värden över med grodarter eftersom människor haft dem som husdjur eller använt dem i laboratorier. Ett annat exempel är utdöendet av fladdermöss i framför allt Nordamerika där det också är en svampart inblandad  som verkar ha sitt ursprung hos europeiska fladdermöss där den inte orsakar sjukdom.

I mina exempel är problemet alltså inte att en naturlig fiende försvunnit. I sin ursprungliga miljö orsakar dessa, i det här fallet parasitsvampar, inte någon katastrof. Där har de evolverat tillsammans med sina värdorganismer under lång tid och värdarna har bytt upp någon form av försvar. Parasitsvamparna är där en integrerad del av ekosystemet. De klarar av att leva tillsammans i de flesta fall, värdorganismerna kanske inte direkt gynnas men de klarar trots allt av att överleva och reproducera sig. De har haft tusentals, kanske miljontals år av evolution på sig att bygga upp någon form av försvar.

Problemen kommer när parasiten tas ur sin ekologiska kontex till en ny miljö. Om den klarar att hitta värdar att leva på där så är chansen stor att dessa saknar ett naturligt försvar. Med andra ord är transporten av arter världen över ett globalt problem som är en av orsakerna bakom att vi just nu har ett utdöende av arter som sker i en hastighet som livet på jorden inte upplevt på 65 miljoner år (om inte mer). Det är dystert, men så är det.

Vill du läsa mer om det här mer generellt så kan jag rekommendera Elizabeth Kolberts bok "The Sixth Extinction". Finns bara på engelska.

Lägg till kommentar